Volframit

Volframit, förr volfram (se d. o.), miner., ett från äldsta tider bekant brun-svart till svart mineral, som förekommer vid Zinnwald, Schlachenwald och Ehrenfriedersdorf i Erzgebirge tillsammans med tennmalm. Volframiten ansågs dels såsom jernmalm, dels såsom manganmalm, tills Scheele 1781 upptäckte volframsyran i det efter honom sedermera benämnda mineralet scheelit l. tungsten (se d. o.). Den är ock en isomorf blandning af volframsyrad jernoch manganoxidul (Fe, Mn)WO₄, som kristalliserar monosymmetriskt med kristaller, nära stående det rombiska systemet. På genomgångsytorna har den metallartad diamantglans, annars fettglans. Den är ogenomskinlig och stundom något magnetisk. Dess egentliga vigt är 7,2--7,5, dess hårdhet 5,0--5,5. För blåsrör är den smältbar till en magnetisk kula med kristallinisk yta. Behandlas dess pulver med saltsyra i värme, sönderdelas den vid lufttillträde och lemnar en gul, till större delen i ammoniak löslig återstod. Utom på ofvannämnda lokaler förekommer volframiten äfven i Cornwall, Sibirien, Frankrike och Amerika samt nyttjas i tekniken för framställning af flere färgämnen och i metallurgien till volframstål. Ant. Sj.