Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Vries

Ämne: Bildhuggare (biografier) · Bildhuggare

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 17 (1893), sp. 1445–1446 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Vries [frisj, rättare Fries (så skref han sjelf sitt namn), Adrian de, nederländsk bronsskulptör, född i Haag 1560, tillhörde den stora grupp af nederländska konstnärer, »de nederländske romanisterna», som på 1500-talet sökte sin utbildning i Italien efter de store renaissance-mästarnas mönster, framförallt Michelangelos, eller under deras omedelbara ledning. Hans närmaste lärare var den i Italien (Florens, Bologna) verksamme och högt skattade flamländaren Jean Boulogne (Giovanni da Bologna). Senare finna vi V. verksam i Augsburg, der han på 1590-talet utförde de båda praktfontäner, Merkuriusbrunnen och Herkulesbrunnen, hvilka ännu pryda Maximiliansstrasse derstädes. Samtidigt trädde han i förbindelse med den konstälskande kejsar Rudolf II och komponerade för denne efter motiv, lånade från Rafaels målningar i Villa Farnesina, de båda bronsgrupperna Merkurius och Psyche och Psyche med amoriner, den senare numera i Nationalmuseum i Stockholm. Från 1601 var han formligen anställd i kejsarens tjenst i Prag och utförde der för denne flere arbeten, bl. a. kejsarens byst, en gång tillhörig drottning Kristinas af Sverige samling. Der mottog han också (1616) af konung Kristian IV i Danmark beställning på en stor praktbrunn, afsedd för slottsplatsen framför det nyanlagda Frederiksborg. Detta kolossala arbete, Neptunus, omgifven af flodgudar, sirener, tritoner m. m., i allt 16 figurer, var färdigt omkr. 1624 och blef 1659 svenskt krigsbyte. År 1626 aflemnade han till Wallenstein en annan, för dennes palats i Prag afsedd Neptunusfontän, likaledes med ett stort antal omgifvande mytologiska figurer, till en del efter antika motiv. Många af dessa blefvo äfvenledes (redan 1648) svenskt krigsbyte. Tillfälligheten har sålunda gjort, att ett ovanligt stort antal af konstnärens arbeten hamnat i Sverige (ej mindre än 33 i behåll), der flertalet omkr. 1680 uppställdes i parken vid Drottningholm, der de ännu hafva sin plats, ehuru ej med den ursprungliga anordningen. Detta är deremot fallet med den af den bekante danske konstmecenaten Jacobsen d. ä. beställda, i Stockholm utförda efterbildningen af Kristian IV:s fontän, hvilken nu pryder platsen framför Frederiksborgs slott. – Adr. de V. tillhör ej konstens stormän, men han är tvifvelsutan en af dess skickligaste och flitigaste utöfvare. Hans styrka låg i kompositionen och grupperingen; han hade en öfvad blick för konstverkets förhållande till omgifningen och förstod ypperligt att beräkna dess dekorativa verkan. Figurernas rörelser äro lifliga, stundom rent af våldsamma. Muskler, senor och ådror äro starkt framhållna; minspelet är deremot försummadt, ansigtsuttrycket enformigt och de enskilda dragen ofta rent af vårdslöst återgifria. Se J. Böttiger: »Bronsarbeten af Adrian de Fries i Sverige, särskildt å Drottningholm» (1884). Upk.