Tillbaka Read Runeberg

Nordisk familjebok. 1800-talsutgåvan. 17. V - Väring

Originalsida 725
Originalsida 725
Originalsida 724
Originalsida 725
724–725

Sida 725

Vrena ...

verk har, med undantag af teckningar, blott ett enda dekorativt arbete bibehållits, nämligen en allegorisk målning med rik och luftig renaissancearkitektur samt utsigt till vidsträckt grågrönt landskap, i Danzigs rådhus. – 2. Abraham de V., f. i Rotterdam, d. omkr. 1650, troligen i Haag, lefde 1630–40 i Amsterdam, till hvars skola han räknas, och blef 1644 medlem af målaregillet i Haag. Han målade porträtt under inflytande af Thomas de Keyser och Rembrandt och anses i sitt fack höra till de mest betydande konstnärer på grund af både lefvande uppfattning och konstnärlig fulländning i utförandet. Berömdt är ett mansporträtt i Lille (1632), ännu mera bilden af en äldre man i Dresden (1639); likaså porträtt af borgmästar Vroesen i Rotterdam (1639), der han också målat ett bra qvinnoporträtt (1644). Dessutom finnes af hans hand ett »regentstycke» (porträttgrupp) i borgarebarnhuset i Amsterdam. – 3. Roelof Jansz de V. (l. van V.), f. i Haarlem 1631, der han först bodde, flyttade sedan till Amsterdam, der han uppträdde redan före 1659 och efter 1667. Han var en af Ruisdaels efterföljare. Några bilder af hans hand, som antagas tillhöra hans tidigare verksamhet, äro klara, kyliga och bestämda: så t. ex. hans förnämsta tafla, Landskap med väderqvarnar (i Städelsche Institut, Frankfurt), samt ett landskap i Liéges museum. Men hans flesta taflor äro tunga, bruna och ibland mycket råa, för resten olika i behandlingen. De träffas i Amsterdam, Berlin och München. Nationalmuseum i Stockholm har 2 signerade taflor af honom. C. R. N.

Vries [frisj, rättare Fries (så skref han sjelf sitt namn), Adrian de, nederländsk bronsskulptör, född i Haag 1560, tillhörde den stora grupp af nederländska konstnärer, »de nederländske romanisterna», som på 1500-talet sökte sin utbildning i Italien efter de store renaissance-mästarnas mönster, framförallt Michelangelos, eller under deras omedelbara ledning. Hans närmaste lärare var den i Italien (Florens, Bologna) verksamme och högt skattade flamländaren Jean Boulogne (Giovanni da Bologna). Senare finna vi V. verksam i Augsburg, der han på 1590-talet utförde de båda praktfontäner, Merkuriusbrunnen och Herkulesbrunnen, hvilka ännu pryda Maximiliansstrasse derstädes. Samtidigt trädde han i förbindelse med den konstälskande kejsar Rudolf II och komponerade för denne efter motiv, lånade från Rafaels målningar i Villa Farnesina, de båda bronsgrupperna Merkurius och Psyche och Psyche med amoriner, den senare numera i Nationalmuseum i Stockholm. Från 1601 var han formligen anställd i kejsarens tjenst i Prag och utförde der för denne flere arbeten, bl. a. kejsarens byst, en gång tillhörig drottning Kristinas af Sverige samling. Der mottog han också (1616) af konung Kristian IV i Danmark beställning på en stor praktbrunn, afsedd för slottsplatsen framför det nyanlagda Frederiksborg. Detta kolossala arbete, Neptunus, omgifven af flodgudar, sirener, tritoner m. m., i allt 16 figurer, var färdigt omkr. 1624 och blef 1659 svenskt krigsbyte. År 1626 aflemnade han till Wallenstein en annan, för dennes palats i Prag afsedd Neptunusfontän, likaledes med ett stort antal omgifvande mytologiska figurer, till en del efter antika motiv. Många af dessa blefvo äfvenledes (redan 1648) svenskt krigsbyte. Tillfälligheten har sålunda gjort, att ett ovanligt stort antal af konstnärens arbeten hamnat i Sverige (ej mindre än 33 i behåll), der flertalet omkr. 1680 uppställdes i parken vid Drottningholm, der de ännu hafva sin plats, ehuru ej med den ursprungliga anordningen. Detta är deremot fallet med den af den bekante danske konstmecenaten Jacobsen d. ä. beställda, i Stockholm utförda efterbildningen af Kristian IV:s fontän, hvilken nu pryder platsen framför Frederiksborgs slott. – Adr. de V. tillhör ej konstens stormän, men han är tvifvelsutan en af dess skickligaste och flitigaste utöfvare. Hans styrka låg i kompositionen och grupperingen; han hade en öfvad blick för konstverkets förhållande till omgifningen och förstod ypperligt att beräkna dess dekorativa verkan. Figurernas rörelser äro lifliga, stundom rent af våldsamma. Muskler, senor och ådror äro starkt framhållna; minspelet är deremot försummadt, ansigtsuttrycket enformigt och de enskilda dragen ofta rent af vårdslöst återgifria. Se J. Böttiger: »Bronsarbeten af Adrian de Fries i Sverige, särskildt å Drottningholm» (1884). Upk.

Vries [fris], Matthias de, holländsk språkforskare, f. i Haarlem 1820, var först gymnasielärare i Leiden, vid hvars universitet han studerat samt blef 1849 professor i nederländska språket och literaturen vid universitetet i Groningen och 1853 vid universitetet i Leiden. Död 1892. Till hans tidigare författareverksamhet höra, utom några afhandlingar i nederländsk grammatik, textupplagor med kommentarer af äldre nederländska literaturalster, såsom P. C. Hoofts lustspel »Warenar» (1843) samt medeltidsdikterna »Der lekenspiegel» af Boendale (1844–48) och »Spiegel historiael» af Maerlant, den sista utgifven under medverkan af E. Verwijs (1857–63). Hans förnämsta arbete är den stora, sedan 1864 under utgifning varande, förträffliga ordboken Woordenboek der nederlandsche taal, som emellertid är anlagd i alltför stor skala för att kunna fullbordas inom rimlig tid. V. hade visserligen haft biträde vid detta ordboksarbete, nämligen under de första åren af L. A. te Winkel, efter dennes död (1868) af E. Verwijs och senare af P. J. Cosijn intill 1878, äfvensom på de sista åren af A. Kluyver m. fl., men han utarbetade dock sjelf den drygaste delen af hvad som hittills utkommit, och han hade ledningen af det hela. Han uppgjorde dessutom tillsammans med te Winkel nya regler för nederländsk rättstafning, framställda af te Winkel å bådas vägnar i De grondbeginselen der nederlandsche spelling (1865; 4:de uppl. 1879), hvartill båda tillsammans utgåfvo en ordlista, Woordenlijst voor de spelling der nederlandsche taal (1866; 3:dje uppl. 1881). Sedan dessa regler vunnit allmän efterföljd, kan det nederländska folket fägna sig åt en bättre rättstafning än de flesta andra europeiska kulturfolk. Fr. Tamm.

Källa: Project Runeberg · ·