Vulcanus (äldre form Volcanus), mytol., eldens gud hos romarna, motsvarande grekernas Hefaistos. V. uppfattades dels såsom en härjande, förstörande, dels såsom en välgörande makt och gällde enligt äldre föreställningar äfven såsom en eldstadens eller härdens gudomr hvilken vakade öfver husets eller familjens väl. Dessa föreställningar hafva särskildt funnit uttryck i sagorna om Caeculus, grundläggaren af Proeneste, hvilken skulle hafva varit son af eldens gud och funnits vid härden, samt om Servius Tullius, för såvidt denne betraktades såsom son af härdens eller husets lar, hvilken också en gång omgaf hans hufvud med eldsken. V. synes äfven hafva uppfattats såsom en krigets gud, åt hvilken stundom byte helgades. Till honom vande man sig ock med böner för att afvända eldsolyckor. Se vidare Hefaistos. R. Tdh.
Nordisk familjebok · första upplagan
Vulcanus
Ämne: Grekiska och romerska gudar och antik kult · Mytologi och sagohistoria
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 17 (1893), sp. 1456 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗