Leverrier

Leverrier [lövärrie], Urbain Jean Joseph, fransk astronom, född i Saint-Lô d. 11 Mars 1811, blef efter afslutade förstudier vid École polytechnique ingeniör och kemiker vid tobaksförvaltningen, men öfvergaf snart den kemiska vetenskapen och egnade sig med ifver och framgång åt astronomien. Han var en tid lärare vid Collége Stanislas i Paris och repetitör vid École polytechnique, utnämndes 1846 till professor i "mécanique céleste" vid Faculté des sciences och blef efter Arago 1854 Paris-observatoriets direktor, hvilken plats han med undantag af åren 1870--72 beklädde till sin död. L. var äfven senator (sedan 1852), medlem af Conseil supérieur de l'instruction publique och astronome adjoint vid Bureau des longitudes. Han dog i Paris d. 23 Sept. 1877.-- L. är en af vårt århundrades mest framstående astronomer. Hans betydelse för astronomien kan sägas ligga deruti att han blef Laplaces efterföljare och fullföljare af hans arbeten inom den teoretiska astronomien. Från grunden af dennes Mécanique céleste och med användning af moderna iakttagelser uppbyggde han den hittills mest tillfredsställande teori för planetsystemet och härledde de nu för tiden gängse tabellerna för de stora planeterna. Detta ofantliga arbete, hvilket 1839 inleddes genom hans afhandling om de sekulära förändringarna af de sju hufvudplaneternas banelement, är till största delen publiceradt i hans Recherches astronomiques (i vol. IV--XIV af "Annales de l'Observatoire de Paris"). Särskildt blefvo L:s studier af oregelbundenheterna i Uranus' rörelse epokgörande för astronomien, i det han ur dessa oregelbundenheter på teoretisk väg lyckades bestämma banan af en dittills okänd planet (Neptunus), genom hvars störande inflytande på Uranus den senares oregelbundna rörelse ansågs uppkomma. I likhet med engelsmannen Adams, hans medtäflare om denna populär vordna upptäckt, fullföljde han dervid en tanke, som långt förut blifvit framkastad af Bouvard. Hans undersökningar af Merkurius' perihelrörelse, hvilken företer en märkvärdig afvikelse från teorien, ledde honom analogt till antagande af en (Vulcanus) eller flere intramerkuriala planeter, hvilkas tillvaro emellertid ännu väntar på sin empiriska bekräftelse. K. B.