Sida 594
Lewenhaupt ...
sig såsom en ifrig anhängare till konungen och kom derigenom i ett mycket spändt förhållande till sitt stånd. Detta visade sig i synnerhet d. 9 Febr., då han enligt konungens önskan sökte få upprifvet ett två dagar förut fattadt beslut, enligt hvilket det förbjöds det af konungen begärda hemliga utskottet att på egen hand afgöra frågor, som berodde på ständernas beslut. Så häftiga utlåtanden fälldes om L:s beteende, att konungen vid ständernas möte på rikssalen d. 17 Febr. befallde adeln att genom en deputation göra ursäkt hos landtmarskalken, hvilken hos honom klagat deröfver. Adeln undandrog sig dock till följd af "oöfvervinneliga hinder" att efterkomma befallningen. Snart derefter uppgaf sig L., på kunglig befallning, vara sjuk. Vid slutet af riksdagen förmåddes han att underskrifva Förenings- och säkerhetsakten, ehuru adeln förkastat den. Detta uppväckte en sådan förbittring inom ståndet, att det beslöt att icke uppsätta L:s porträtt bland de öfrige landtmarskalkarnas på riddarhuset. Efter riksdagen drog L. sig tillbaka från politiken. Han afled på Vinäs d. 29 Mars 1796. J. Fr. N.
5. Lewenhaupt, Klas Magnus, grefve, slöjdfrämjare, född på familjefideikommisset Klastorp i Södermanland d. 16 Jan. 1816, var 1834--44 officer vid Lifregementets husarkår och tillträdde efter faderns död, 1848, Klastorp (se d. o.), der han utöfvade en intresserad och väckande verksamhet för slöjd och i allmänhet för tillvaratagandet af skogsbrukets biprodukter. Han var en ifrig jägare, fungerade i 17 år såsom Svenska jägareförbundets styresman och utnämndes 1875 till öfverhofjägmästare. I det politiska lifvet gjorde L. sig icke särskildt bemärkt, men deltog från 1844 i ståndsriksdagarna och var från 1875 till sin död en af Södermanlands läns representanter i riksdagens Första kammare. Död i Stockholm d. 1 April 1882. L. blef 1865 ledamot och 1879 hedersledamot af Landtbruksakademien.
Lever [löve], Fr., uppstigande (ur sängen); morgonuppvaktning, morgonmottagning.
Lever [livör], Charles James, irländsk romanförfattare, f. 1806 i Dublin, gjorde medicinska studier och for 1829 till Nord-Amerika, hvarest han en tid lär hafva sällat sig till en indianstam samt antagit dennas drägt och lefnadssätt. Återkommen, vardt han medicine doktor i Göttingen, tjenstgjorde sedan 1832 såsom koleraläkare på Irland, praktiserade i Bruxelles 1837--42 och redigerade 1842--45 "Dublin university magazine". Derefter bodde han omvexlande i Karlsruhe, Tyrolen och Florens. Genom lord Derbys bemedling utnämndes L. till engelsk konsul i Spezia 1858 och i Trieste 1867. Död derstädes 1872. -- I sina första romaner, The confessions of Harry Lorrequer (1837) och Charles O'Malley (1841; svensk öfvers. 1878), framstod L. som en vårdslös, men mycket liflig och underhållande berättare med ett öfverdådigt godt lynne. I St. Patricks eve (1846), The knight of Gwynne (1847; "Riddaren af Gwynne", 1853) m. fl. skildrade han en äldre tids iriska feodaladel, gaf bilder af engelsmän på resande fot, bl. a. i The Daltons (1852) och The Dodd family abroad (1854), bjöd på minnen från sitt indianlif i Arthur O'Leary (1856) och Con Cregan, the irish Gil Blas (1857) samt skref slutligen ett antal mera mogna och genomarbetade romaner, bl. a. That boy of Norcott's (1869; "Den der Norcottspojken", s. å.), A rent in the cloud (1869; "En remna i molnen", s. å.) och Lord Kilgobbin (1872). L:s egendomligaste berättelse är A day's ride, a life's romance. Såsom äkta irländare hyser han förkärlek för sangviniska naturer, som tumla om i lustiga äfventyr. Han skyr ej starka öfverdrifter i karaktersteckningen. L:s samlade verk utgåfvos 1872 i 21 bd. De flesta äro intagna i B. Tauchnitz' "Collection of british authors" och öfversatta på flere språk. Jfr W. J. Fitzpatrick, "Charles L., a biography" (1879).
Leverera (af Fr. livrer, af Lat. liberare, göra fri), aflemna (försålda varor); leverera batalj, inlåta sig i drabbning. -- Leverans [utt. äfven -ra'ngs], aflemnande, anskaffande af varor. -- Leveranskontrakt. Se Köp. -- Leverantör [äfven -rangtör], en som åtagit sig att leverera varor.
Leverrier [lövärrie], Urbain Jean Joseph, fransk astronom, född i Saint-Lô d. 11 Mars 1811, blef efter afslutade förstudier vid École polytechnique ingeniör och kemiker vid tobaksförvaltningen, men öfvergaf snart den kemiska vetenskapen och egnade sig med ifver och framgång åt astronomien. Han var en tid lärare vid Collége Stanislas i Paris och repetitör vid École polytechnique, utnämndes 1846 till professor i "mécanique céleste" vid Faculté des sciences och blef efter Arago 1854 Paris-observatoriets direktor, hvilken plats han med undantag af åren 1870--72 beklädde till sin död. L. var äfven senator (sedan 1852), medlem af Conseil supérieur de l'instruction publique och astronome adjoint vid Bureau des longitudes. Han dog i Paris d. 23 Sept. 1877.-- L. är en af vårt århundrades mest framstående astronomer. Hans betydelse för astronomien kan sägas ligga deruti att han blef Laplaces efterföljare och fullföljare af hans arbeten inom den teoretiska astronomien. Från grunden af dennes Mécanique céleste och med användning af moderna iakttagelser uppbyggde han den hittills mest tillfredsställande teori för planetsystemet och härledde de nu för tiden gängse tabellerna för de stora planeterna. Detta ofantliga arbete, hvilket 1839 inleddes genom hans afhandling om de sekulära förändringarna af de sju hufvudplaneternas banelement, är till största delen publiceradt i hans Recherches astronomiques (i vol. IV--XIV af "Annales de l'Observatoire de Paris"). Särskildt blefvo L:s studier af oregelbundenheterna i Uranus' rörelse epokgörande för astronomien, i det han ur dessa oregelbundenheter på teoretisk väg lyckades bestämma banan af en dittills okänd planet (Neptunus), genom hvars störande inflytande på Uranus den senares oregelbundna rörelse ansågs uppkomma. I likhet med engelsmannen Adams, hans medtäflare om denna populär vordna upptäckt, fullföljde han dervid en tanke, som långt förut
Källa: Project Runeberg ·
