Vulcanius

Vulcanius (latinisering af hans ursprungliga namn, De Smet), Bonaventura, nederländsk filolog, f. 1538 i Brügge (hvarför han stundom kallas Vulcanius Brugensis), studerade i Louvain, var i elfva år sekreterare hos kardinal Mendoza i Spanien samt blef sedan den förste rektorn vid Antwerpens nyinrättade skola och 1578 professor i grekiska vid Leidens universitet. Död 1615. V. var en mångsidigt lärd och en flitig författare, förnämligast såsom utgifvare af latinska och grekiska texter, af hvilka de för den vetenskapliga verlden betydelsefullaste voro hans upplagor af Jordanes', Isidorus' och Prokopios' arbeten om goterna (1597) och Paulus Diaconus' »Historia langobardorum» (1595). Af ännu mycket större vigt är dock det arbete, De literis et lingua getarum sive gothorum, som 1597 utgafs (i Leiden) af V. under uppgift att det till författare hade en »anonymus». Denna lilla bok blef en mäktig häfstång för det germanska språkstudiets uppblomstring till följd af de många väckelser till fortsatt forskning, som den meddelade i och genom sina många utdrag ur dittills okända eller föga beaktade källor, såsom »Codex argenteus», Busbecqs reseberättelse angående Krimgoterna, nordiska runalfabet och runinskrifter, Tatians och Willirams arbeten samt Annosången och Strassburgseden på fornhögtyska, konung Alfreds angelsachsiska öfversättning af »Cura pastoralis» och slutligen äfven en isländsk bibelöversättning. Ad. N–n.