Zara

Zara (Slav. Zadar), hufvudstad i österrik, kronlandet Dalmatien, säte för en rom.-katolsk ärkebiskop och en grekisk-orientalisk biskop, ligger på en lång, smal, flack landtunga vid Zara-kanalen, som skiljes från Adriatiska hafvet genom de båda öarna Ugliano och Pasman. Staden var starkt befäst till 1873, men dess vallar äro nu förvandlade till promenader. Af dess fyra gamla portar innehåller en, Porta marina, en återstod af en romersk båge, och en annan, Porta di Terraferma, är byggd af Sanmichele från Verona. Förnämsta intresset knyter sig vid kyrkorna, af hvilka de märkligaste äro katedralen Sant Anastasia (en romansk basilika, anlagd af dogen Enrico Dandolo efter stadens eröfring 1202 och fullbordad 1205), San Grisogono och San Simeone, likaledes i romansk stil, och klosterkyrkan S:ta Maria; den oktogonala kyrkan San Donato, från den äldre medeltiden, är nu arkeologiskt museum. Andra märkliga byggnader äro Loggia del Comune, med ett offentligt bibliotek (omkr. 34,000 bd), priorernas gamla palats samt ärkebiskopens palats. Hamnen, på nordöstra sidan af staden, är säker och rymlig och anlöpes årligen af omkr. 1,200 fartyg, de flesta i kustfart. Förnämsta industrigrenarna äro tillverkning af maraschinolikör, hvaraf omkr. 340,000 buteljer årligen utföras, samt glas; äfven idkas fiske. Folkmängden uppgick 1890 till 11,496 pers., hvilka nästan alla äro af italiensk börd och tala italienska. Staden har en med det ärkebiskopliga seminariet förenad teologisk läroanstalt, ett grek.-orientaliskt seminarium, ett gymnasium och en realskola. Källor finnas icke, hvarför dricksvatten måste uppsamlas i cisterner, af hvilka den under namnet Cinque Pozzi (fem brunnar) bekanta anses för ett mästerverk af hydrauliskt byggnadsarbete. Sedan 1838 finnes vattenledning. Rester af en romersk vattenledning finnas och begagnas delvis i den nya. — Z:s anläggning tillskrifves li-burnerna. Det var en blomstrande romersk koloni under namnet Iadera, senare förändradt till Diodora. Till omkr. år 1000 var det förenadt med Östromerska riket, sökte derefter venezianskt skydd och tillhörde än Venezia, än Ungern. Venezia eröfrade med hjelp af franska korsfarare Z. 1202, köpte det af Ungern 1409 för 100,000 dukater och behöll det till 1797, då det jämte Venezia kom till Österrike. 1805 lades det till konungariket Italien och 1809 till Illyriska provinserna samt återkom till Österrike 1813. — Omkr. 25 km. s. ö. om Z. ligger Zara Vecchia (»gamla Z.»), en obetydlig by på det forna Biograds (»hvita stadens») plats, fordom residens för de kroatiske konungarna, men förstördt under de ungersk-venezianska krigen.