Sida 90
Zander ...
bygga en teater i Kannstadt (1839). Ej långt derefter fick han uppdrag af konung Vilhelm i Würtemberg att åt honom bygga en villa, kallad Wilhelma, i morisk stil, med en af mosaiker prydd förgård (i hvars midt står en springbrunn), en hög kupolsal, alla slags gemak, badrum och växthus, allt med moriska ornament, stalaktithvalf och arabiska tänkespråk, såsom modernt landthus ett unicum i sin art (1842–52). Öfver byggnadsverket utkom ett stort praktarbete 1856. Dessutom gjorde Z. flere utkast, hvilka icke blefvo utförda.
Zanthier [-tir], Hans Dietrich von, tysk forstman, f. 1717, deltog i skogsvårdsarbeten i Danmark och Norge 1736–46, blef 1749 skogsinspektör i Ilsenburg (Sachsen) och inrättade der 1763 det första tyska forstläroverk. Död 1778. Hans Sammlungen vermischter abhandlungen über das theoretische und praktische forstwesen (1778) äro ännu läsvärda.
Zanthoxylon L. (rättare Xanthoxylon Kunth; af Grek. xanthos, gul, och xylon, ved), bot., benämnes ett ganska artrikt slägte af träd och buskar, hvilka tillhöra de tropiska landen i både Gamla och Nya verlden. Det bildar typen för nat. fam. Xanthoxylex Nees & Mart. och hör till Linnés Dioecia (Pentandria): Blomhyllet är enkelt, foderlikt 5-deladt; frukten utgöres af 5 enfröiga karpeller eller smånötter. Alla arter äro mer eller mindre aromatiska i de flesta af växtens delar. Veden är vanligtvis gulaktig, likaså barken. Många arter användas såsom läkemedel i reumatism och mångahanda krämpor. Den verksamma beståndsdelen är befunnen vara en bitter och aromatisk glykosid, som framkallar spottflytning samt pådrifver urinafsöndring och svettning. O. T. S.
Zanzibar. Se Sansibar.
Zapateado, spansk nationaldans i 3/4 eller 3/8 takt, utmärkt af vildhet och larm.
Zápolya [sa'pålja], ungersk magnat- och konunga-ätt, som torde hafva sitt namn efter byn Zápolya, i komitatet Požega, Kroatien. Slägten vann större betydelse först i senare hälften af 1400-talet, under Mattias Corvinus' regering, med bröderna grefve Imre (Emerik), förvärfvare af ättens stamgods, Tokaj, ban af Kroatien, palatin af Ungern, d. 1487, och Istvan (Stefan), grefve af Zips. Den senare, som ökade arfvet af broderns ansenliga besittningar med nya förvärf, bidrog kraftigt till eröfringen af Wien och Nedre Österrike (1485), der han blef ståthållare, genomdref efter Mattias' död (1490) jagellonen Wladyslaws val till ungersk konung, utnämndes 1492 till palatin och afled 1499. I sitt andra gifte, med furstinnan Hedvig af Teschen (d. 1521), hade han fyra barn, bl. a. Johan, konung af Ungern (se nedan), och Barbara (d. 1515), gift med konung Sigismund I af Polen. 1. Johan (Janós) Z., furste af Siebenbürgen, konung af Ungern, Istváns son, f. omkr. 1487, ansåg sig med stöd af sin rikedom, som 1504 ökats med konungasonen Johan Hunyadys besittningar, och sitt furstliga möderne berättigad att ega konung Wladyslaws dotter, men lyckades ej i sin sträfvan. 1511 utnämndes han till vojevod (furste) af Siebenbürgen och intog derefter plats som ledare af ett stort parti. Undertryckandet af bondupproret, hvarvid han vid Temesvár (1514) rasade med skoningslös grymhet, gjorde honom mycket populär i magnat- och adelskretsar, och stödd på dessa kunde han intaga en allt mäktigare ställning emot hofpartiet. Man beskyller honom för — med hvad rätt må lemnas derhän — att hafva vållat Belgrads fall (1521) genom att lemna det utan understöd och att för sent hafva inträffat på Mohácz slagfält (1526), der konung Ludvig II föll i kamp emot turkarna. Efter honom valdes Johan Z. af sina anhängare till Ungerns konung och kröntes i Nov. 1526 i Stuhlweissenburg. Men ett annat parti utsåg i Dec. s. å. Ludvigs svåger, Ferdinand af Österrike, till konung, och emellan de två konungarna började under turkisk inblandning en för Ungern högst olycklig strid (se vidare Ungern, sp. 1371). Johan Z. dog d. 22 Juli 1540. Några dagar förut hade hans gemål Isabella (förmäld i Febr. 1539, d. 1559), dotter af hans svåger Sigismund I och dennes andra gemål, Bona Sforza, skänkt honom en son, nämligen 2. Johan Sigismund Z., furste af Siebenbürgen, (titulär-) konung af Ungern. Han föddes d. 6 Juli 1540, utnämndes 1541 till turkisk vasallfurste af Siebenbürgen emot en årlig tribut af 10,000 guldgyllen, stod under sin moders förmynderskap och begaf sig med henne till Polen, då genom fördrag af 1551 Siebenbürgen tillerkändes konung Ferdinand I, men återkallades 1556 af furstendömets ständer. Han nödgades på grund af de prekära förhållandena föra en mycket vacklande utrikespolitik, för såvidt han nämligen ville upprätthålla ett af Österrike och Turkiet i möjligaste måtto oberoende välde i Siebenbürgen (se vidare Ungern, sp. 1371–72). Han afled, den siste af sin ätt, d. 14 Mars 1571.
Zaporoger (zaporogiska kosaker). Se Kosaker.
Zapoteka, namn på en indianstam och dess språk. Se Indianer, sp. 521, n:o XI, och Mejikanska språk.
Zappi, Giovanni Battista Felice, italiensk skald, f. 1667. d. 1719, advokat i Rom, gynnades af påfven Innocentius XII med indrägtiga befattningar och var en bland stiftarna af Accademia d'Arcadia (1690). Z. diktade mest i erotisk eller skämtsam anda, mer naturligt och behagfullt i diktionen, än då var vanligt. Han skref eleganta sonetter, ekloger samt fantastiskt graciösa canzoner och madrigaler. Hans dikter utgåfvos i 2 bd 1748 (flere uppl.). — Z:s hustru, Faustina Z., dotter af målaren Carlo Maratti, skref vackra dikter, af hvilka Herder öfversatt åtskilliga.
Zar. Se Tsar.
Zara (Slav. Zadar), hufvudstad i österrik, kronlandet Dalmatien, säte för en rom.-katolsk ärkebiskop och en grekisk-orientalisk biskop, ligger på en lång, smal, flack landtunga vid Zara-kanalen, som skiljes från Adriatiska hafvet genom de båda öarna Ugliano och Pasman. Staden var starkt befäst till 1873, men dess vallar äro nu förvandlade till promenader. Af dess fyra gamla portar innehåller en, Porta marina, en återstod
Källa: Project Runeberg · ·
