Sida 116
Zettler ...
beherskande inflytande på teaterstyrelsen och bidrog till den fransk-klassiska smakriktningens befästande vid nationalscenen. Han stod i gunst hos Gustaf III, hvars penningaffärer han förvaltade, och förblef alltid varmt konungsk till sinnelaget. 1777 adlades Z. och förordnades till regeringsråd i Pommern, men stannade qvar i Stockholm. Han utnämndes 1792 till statssekreterare vid utrikesexpeditionen och ledamot af Rikets ärendens allmänna beredning, men erhöll i Febr. 1793 af Reuterholm, som var i färd med att aflägsna »gustavianerna» från högre ämbeten, befallning att begifva sig till Pommern och ordna kameralväsendet der. Då Z. vägrade, blef han afsatt och förvisad från Stockholm. Han bodde derefter tvänne år i Skåne, men insattes 1799 å nyo i sina ämbeten och utnämndes 1801 till hofkansler. I denna egenskap fick han uppsigten öfver tryckfrihetens bruk och höll under Gustaf IV Adolfs regeringstid vakt på att den kufvade tryckfriheten ej fick lyfta hufvudet. Öfverdrifvet sträng i sin nitälskan mot alla yttringar af liberalism, visade han böjelse för åtgärder vid sidan af laga former och bemödade sig att lägga tvång på tankar. För öfrigt var Z. en duglig ämbetsman. Han upphöjdes i friherrligt stånd 1805 och var ledamot af regeringen under konungens frånvaro 1805–07. Efter revolutionen 1809 afskedades han från sina ämbeten, men med bibehållande af hofkanslerslönen. Död (ogift) i Stockholm d. 16 Maj 1809, såsom det uppgifves af harm öfver sättet för revolutionens utförande. Z. var från 1790 ledamot af Svenska akademien och från 1805 hedersledamot af Vitt. hist. o. ant. akad. Han donerade åt Svenska akad. medel till en årlig guldmedalj att utdelas för lofsång eller loftal öfver Gustaf III och till en dylik medalj för skrift mot tidens upplösningsläror. — Såsom vitterlekare gjorde Z. sig bemärkt genom sin medelmåttiga komiska epopé Kurriaden (1765), öfver en ekorres död, Svenska magazinet (1766), hvari äfven poem af honom förekomma, och en bearbetning af Sedaines operalibretto »Aline» (1776) m. m. Hans »Vitterhetsarbeten» utgåfvos af P. Hanselli 1852.
Zibetfett. Se Zibetolja.
Zibet-hyenorna, Proteleideae (Proteloidae), zool., är en underfamilj af familjen hyendjur (Hycenidae) inom rofdjurens ordning och däggdjurens klass. Den ende representanten af denna underfamilj, jordvargen, zibethyenan, Proteles Lalandii, torde vara att betrakta som en hyentyp, hvilken på grund af ett från de egentliga hyenorna afvikande lefnadssätt förlorat några af de för de senare utmärkande egenskaperna. Jordvargen lifnär sig ej af större djur, utan hans föda utgöres af smådjur, såsom termiter och insektlarver, samt af as. På grund deraf äro hans kindtänder (och derigenom afviker han från alla andra rofdjur) ytterligt förkrympta, små, skilda från hvarandra samt ej flere än fyra i öfverkäken och tre eller fyra i underkäken. Vidare är han betydligt mindre och svagare t. o. m. än den minsta hyen-arten, den strimmiga hyenan, med hvilken han eljest har ganska stor yttre likhet: han är försedd med en lång ryggman, och å kroppens sidor finnas mörkare tvärstrimmor. Dock äro framfötterna försedda med fem tår (de egentliga hyenorna hafva endast fyra tår); nosen är
spetsigare och öronen längre. Jordvargen, som är ganska sällsynt, lefver i södra Afrika. Han är ett nattligt djur, som om dagarna lefver i jordhålor, hvilka likna räfvens, men äro vidsträcktare än dennes. L–e.
Zibetkatterna, Viverrinae, zool., en grupp, som tillhör familjen Viverridae (skunkdjuren, se d. o.) inom rofdjurens ordning och däggdjurens klass. De utmärka sig genom de skarpt böjda klorna, hvilka kunna mer eller mindre fullständigt dragas tillbaka. Flertalet är försedt med egendomliga analkörtlar, hvilka afsöndra ett starkt luktande ämne, zibet (se Zibetolja). Mellankindtänderna äro tre i öfver- och fyra i underkäken; af knöliga kindtänder finnas i öfverkäken vanligen två, sällan en, och en i underkäken. Kroppen är långdragen och hoptryckt, hufvudet spetsigt och benen korta, med fem tår å hvarje fot. Flertalet finnes i Afrika, andra i södra Asien. De äro lifliga och vilda rofdjur, hvilkas föda företrädesvis utgöres af smärre däggdjur och foglar. De största arterna tillhöra slägtet Viverra, zibetkattslägtet, hvilket skiljer sig från de öfriga genom sin jämförelsevis korta kroppsform och längre ben. Klorna äro föga retraktila. Förutom den större, i Afrika lefvande V. civetta (se Civetten), som flerestädes. t. ex. i Abessinien, hålles i tamt tillstånd, samt den i Kina, Bengalen och å den indiska arkipelagens öar vanliga V. zibetha märkes rassen, V. malaccensis, hvilken bebor samma trakter som den sistnämnde och utmärker sig genom sin smärta kroppsbyggnad och frånvaron af man, som kännetecknar de båda förra. Ett annat hithörande slägte, Fossa, bebor Madagaskar. Om det likaledes hithörande slägtet Genetta se Genetterna. L–e.
Zibetkattslägtet. Se Zibetkatterna.
Zibetolja, zibetfett, zibet (zibethum), farmak., ett slags gulaktigt, småningom brunaktigt fett, som erhålles från tvänne arter af zibetkattslägtet, Viverra, näml. V. zibetha och V. civetta (se Zibetkatterna). Hos båda könen
Källa: Project Runeberg ·
