Nordisk familjebok. 1800-talsutgåvan. 18. Värja - Öynhausen

staten; de uppgingo till omkr. 20,000 dlr sm. (omkr. 30,000 kr., oberäknadt myntvärdets fall) och användes till svenska sändebudens underhåll (jfr Statskontorets skrifv. till rådet d. 7 Nov. 1711). Vid Karl XII:s död (1718) öfvergick hertigdömet till Johan Kasimirs sonson genom Adolf Johan, pfalzgrefven Gustaf Samuel Leopold. Då linien med honom utgick på svärdssidan 1731, kom hertigdömet till linien Birkenfeld, som 1799 uppsteg på Bajerns tron.

Zweigbergk, Per Anton von, läroboksförfattare, född d. 11 Jan. 1811 i Jönköping, der fadern var hofrättsråd, blef student i Upsala 1827 och filos. doktor 1836, tjenstgjorde 1837–40 såsom duplikant vid Klara högre lärdomsskola i Stockholm och utnämndes sistn. år till kollega vid Maria högre lärdomsskola, från hvilken befattning han 1854 till följd af sjukdom erhöll afsked med pension. Han bosatte sig derefter som landtbrukare på sin egendom Kroken i Skaraborgs län, Vadsbo härad, hvarest han afled d. 16 Okt. 1862. Z:s Lärobok i räknekonsten med talrika övningsexempel (1839; 27:de uppl. 1889) var länge den mest använda hjelpreda i sitt ämne vid de svenska läroverken och har utgått i omkr. 200,000 exemplar. Den är öfversatt på finska (i 2 bd, 1862–64). Han utgaf äfven ett häfte Läseöfningar i grekiskan (1844) samt skref uppsatser i undervisnings- och bankfrågor.

Zwengauer, Anton, tysk målare, f. i München 1810, d. derst. 1884, åtnjöt först undervisning i teckning efter antiken af Cornelius, men insåg snart, att han icke hade fallenhet för figurmålning, utan egnade sig åt landskapsmåleriet. Men då ännu ingen landskapsskola fanns vid akademien, studerade han naturen på resor i Bajern och Tyrolen. Hans taflor prisas för god verkan med få medel, särskildt för god kolorit, och de återgifva företrädesvis naturens högtidliga lugn och solnedgången på en klar himmel. Hjortar vid någon damm bilda gerna staffaget. Sitt rykte grundlade han 1841 med Middag på fjället. Sedan utförde han taflor sådana som Höstafton med hjort vid vattnet, Benediktenwand vid aftonbelysning (bägge i Nya pinakoteket, München), Hjortar vid sjön efter solnedgång (i Leipzigs museum), De fyra årstiderna, Afton i vassen jämte flere andra, som endast kallas »aftonlandskap». — Hans son Anton Z. d. y., f. 1850 i München, är likaledes landskapsmålare.

Zventibold (Sventibold). Se Svatopluk.

Zwickau, hufvudstad i kretsen med samma namn (4,619 qvkm.; 1,310,283 innev. 1890), som utgör sydvestra delen af konungariket Sachsen, ligger på venstra stranden af Z.-Mulde, vid foten af Sachsiska Erzgebirge och vid tvänne linier af statsbanorna. Staden, som före trettioåriga kriget hade öfver 10,000 innev., räknade sedan ända till 19:de årh:s början icke öfver 4,000 innev., men har sedan dess genom industriens och stenkolsproduktionens utveckling mångdubblat sin folkmängd, som 1890 uppgick till 44,198 pers. Den har 6 kyrkor, bl. a. den sengotiska Mariakyrkan (1453–1536, restaurerad 1840 och 1884), med ett 85 m. högt torn och ett konstnärligt träsnideriarbete, föreställande den heliga grafvens kyrka, antagligen af Veit Stoss, ett stadshus (från 1581), en stadsteater i f. d. gewandhaus (från 1522), ett rådhus (från 1838) samt ett jernvägsstationshus, som är ett af de största i Europa (33 har). Bland läroanstalter må nämnas gymnasium (med bibliotek på omkr. 20,000 bd), realgymnasium, högre borgareskola och bergsskola. Slottet Oberstein (1587–90) är en tvångsarbetsanstalt. Z. är en liflig handels- och industristad. Der finnas mekaniska verkstäder, qvarnar, sågverk, bryggerier, tegelbruk samt fabriker för tillverkning af kemikalier, porslin, papper, glas, färger, tennarbeten, stickade arbeten, gardiner m. m., och det drifver en betydande handel med spanmål, linnevaror och stenkol. Källan till stadens välstånd äro de på och utanför stadens mark belägna stora stenkolslagren, i hvilka omkr. 1,000 arbetare äro sysselsatta, och ur hvilka 1885 uppfordrades 2,5 mill. ton med ett värde af omkr. 17 mill. mk. Grufvorna omnämnas redan 1348, men först efter 1823 hafva de bearbetats i större skala. — Staden är af slaviskt ursprung och nämnes redan 1118. 1290–1348 var den kejserlig fri riksstad, men måste sistn. år öfverlemna sig åt markgrefvarna af Meissen. Reformationen infördes redan 1521. Thomas Münzer utöfvade som predikant i Mariakyrkan (1520–21) ett kort, men djupt ingripande inflytande (se nästa art.).

Zwickauprofeter benämnde sig ett religiöst-politiskt revolutionärt parti, som under reformationens första tid uppträdde i den sachsiska staden Zwickau och gjorde den lutherska reformationen ett ej ringa afbräck. Partiets hufvudman voro klädesväfvarna Nikolaus Storch och Markus Thomae, studenten Markus Stübner samt predikanten vid Mariakyrkan Thomas Münzer. De voro ej nöjda med afskaffandet af den romersk-katolska kyrkans missbruk, utan ville äfven fullständigt bryta med kyrkans hela föregående historiska utveckling. Guds yttre ord i skriften förklarade de värdelöst. De åberopade sig i stället på det s. k. »inre ordet», eller en omedelbar upplysning af den helige Ande. Äfven barndopet förkastades såsom ett djefvulens påfund. De föregåfvo sig hafva syner och uppenbarelser samt ifrade i öfrigt för en total omstörtning ej mindre af det bestående kyrkoväsendet än af den borgerliga samhällsordningen. Utvisade från Zwickau genom rådets kraftiga ingripande, begåfvo de sig till Wittenberg. Der gjorde de gemensam sak med Karlstadt (se denne) och hans svärmiska anhang samt bidrogo ej litet till underblåsande af den revolutionära storm, som der framkallats under Luthers frånvaro på Wartburg. Sedan emellertid Luther 1522 återkommit till Wittenberg och under en hel veckas tid derstädes predikat mot »svärm-andarna», måste Zwickauprofeterna lemna äfven Wittenberg, hvarefter de efter hand försvunno från historiens skådeplats. Thomas Münzer (se denne), som sällade sig till deltagarna i det s. k. bondekriget, blef efter slaget vid Frankenhausen gripen och afrättad 1525. J. H. B.