Sida 81
Zahn. 1. Johann Karl Wilhelm Z.
Zacho, Christian, dansk målare, född d. 31 Mars 1843 vid Grenaa i Jylland, kom i målarelära i Aarhus och genomgick sedan konstakademien i Köpenhamn. Under la Cours ledning utbildade han sig till landskapsmålare och vann snart anseende som sådan. Åren 1878–79 var han utomlands såsom akademiens stipendiat. 1884 framträdde han med Et stille vand i Dyrehaven, som belönades med Thorvaldsens utställningsmedalj. Han blef 1887 medlem af konstakademiens plenarförsamling och invaldes sedan i akademirådet. Z. har också målat porträtt. Ph. W.
Zachrisson, Karl August, historiker, läroboksförfattare, född å bergmästarebostället Knutsberg vid Nora d. 20 April 1839, blef student i Upsala 1856 och filos. kand. derst. 1862 samt promoverades 1863 till filos. doktor efter att hafva försvarat afhandlingen Sveriges underhandlingar om beväpnad neutralitet 1778–1780. Sedan 1864 är Z. lektor i historia och geografi vid Högre lärarinneseminarium i Stockholm. Han har skildrat förra afdelningen af Europas historia under reformationstidehvarfvet (t. o. m. freden i Augsburg 1555) i den af E. Wallis redigerade »Illustr. verldshistoria» (del 4, 1878) samt utgifvit bl. a. ett par goda, för högre flickläroverk afsedda historiska läroböcker: Lärobok i världshistorien (1890; 2:dra uppl. 1894) och Lärobok i Sveriges historia (1891).
Zachtleven [-lēfen], tysk namnform för Saftleven.
Zacynthus. Se Zakyntho.
Zadok. Se Sadducéer.
Zadok (Z. Kahn), rabbin, f. 1839 i Mommenheim, Elsass, blef 1868 öfverrabbin vid centralkonsistorium för israeliterna i Frankrike och är hederspresident för Alliance israélite universelle. Bland hans utgifna arbeten må nämnas Recueil det controverses religieuses du moyen-âge (1882), Étude sur le livre de Joseph le zélateur (1889) och L'esclavage selon la Bible et le Talmud (1891). L. L.
Zafar (Zhafar). Se Safar.
Zafarani-öarna. Se Presidio.
Zaffer, T. (Ital. zaffera). Se Koboltsafflor.
Zaganelli, Francesco di Bosio, kallad da Cotignola efter sin födelseort, italiensk målare, tillhörde skolan i Romagna och var 1505–27 verksam i Ravenna enligt signerade, ännu bibehållna taflor. Han var lärjunge af Niccolò Rondinello och utbildade sig under inflytande af Francesco Francias verk. Ett altarverk af honom, Madonna med fyra helgon (1518), finnes i Ravennas pinakotek. Berlins museum eger en Bebådelse med helgon (1509). Arbeten af Z. finnas äfven i Rimini, Forli, Milano och Parma. — Af hans broder, Bernardino Z. da Cotignola, finnes blott en enda altartafla (i karmelitkyrkan i Pavia), hvars predella (fotstycke), S. Sebastians martyrium, förvaras i Londons National gallery.
Zagazig (Sagasig), stad i Nedre Egypten, prov. Sjarkije, i deltat, vid Muis-kanalen (Tanitiska Nilarmen) och vid de der hvarandra korsande jernvägarna från Kairo till nedre deltat och från Ismailia till Nilens hufvudarm. 19,815 innev. (1882). Större delen af den i östra deltat skördade bomullen går till Z., der den renas, sorteras och delvis spinnes för att derifrån utgå i marknaden. Z. har äfven stor spanmålshandel. Det är en jämförelsevis ung, men snabbt uppblomstrande handelsstad. I forntiden låg på nästan samma plats staden Bubastos (se d. o.). De stora grushögarna efter den gamla staden, kallade Tell Basta, innehålla en mängd mindre fornsaker.
Zagor. Se Agram.
Zagora. Se Helikon.
Zagoskin. Se Sagoskin.
Zágráb. Se Agram.
Zagrevs, Grek. mytol., ett binamn för Dionysos. Se Bacchus, sp. 1403.
Zagyva [sa'djva], största bifloden fr. h. till Teis, Ungern, upprinner på södra sidan af Medvesberget i ungerska komitatet Nográd och flyter med slingrande lopp mot s. samt förenar sig vid Szolnok med Teis. Längd 167 km. Dess största tillflöde är Tarna från komitatet Gömör.
Zahle, Nathalie, dansk pedagog, född d. 11 Juni 1827, dotter till presten och skalden Sophus Z. (f. 1797, d. 1837), upprättade 1851 i Köpenhamn en undervisningsanstalt för lärarinnor samt öfvertog s. å. en flickskola. Småningom utvidgades hennes skola, så att den omfattade klasser för privatlärarinnor, folkskolelärarinnor, preliminär- och studentexamen jämte en mera allmän kurs för unga flickor samt en hushållsskola. Hela anstalten blef 1885 en fast institution: »N. Zahles skole», i hvars styrelse stiftarinnan är den ledande. 1882–83 utgaf hon ett par småskrifter Om kvindens uddannelse her i landet, deri hon utvecklade sina grundtankar om qvinnans inre frigörelse genom ökad kunskap och insigt, så att vetande och ej okunnighet blefve värn för den sanna qvinligheten; derjämte häfdade hon qvinnans oberoende af mannen genom utveckling af hennes förmåga af sjelftörsörjning. Fröken Z:s verksamhet har varit af genomgripande betydelse för qvinnobildningen i Danmark, både den högre och den lägre. E. Ebg.
Zahn. 1. Johann Karl Wilhelm Z., tysk tecknare och konstlärd, f. i Rodenburg i Hessen 1800, d. 1871 i Berlin, var son till en målare och genomgick konstakademien i Kassel samt studerade måleri i Paris 1823 under Gros, Chabillon och Bertin. 1824–27 vistades han i Italien, der han i Rom och Neapel studerade lemningama af den antika arkitekturen, hufvudsakligast med afseende på deras smyckande med målning och plastik. Likaså studerade han och aftecknade i Pompeji och Herculaneum de antika väggmålningarna och utgaf 1828 Neu entdeckte wandgemälde in Pompeji. Han blef professor i Berlin 1829, men 1830 reste han åter till Italien och vistades der nästan uteslutande i 10 år, sysselsatt med att teckna, göra utgräfningar och genom köp anskaffa antiqviteter (terracottabilder, bronser, mynt m. m.). Han hade derjämte tillåtelse att taga gipsafgjutningar af framstående antika föremål i Neapels museum. Under tiden besökte han också Grekland,
Källa: Project Runeberg ·
