Sida 294
Öfverproduktion, nationalekon., uppkommer, när mera produceras af en vara, än som erfordras för att tillfredsställa behofvet deraf i samhället eller på verldsmarknaden
särskildt aftal träffadt, skall (enligt § 120 i Sjölagen af d. 12 Juni 1891) ersättning för öfverliggedagarna utgå med 30 öre om dagen för hvarje ton af fartygets drägtighet, om fartyget är segelfartyg, och med 40 öre, om det är ångfartyg. Jfr Liggetid (enligt äldre Sjölag). R. N.
Öfverloppsbyggnad, kamer. Se Byggnadsskyldighet.
Öfverloppsgerningar. Se Opera supererogationis.
Öfverloppsjord (öfverloppsmarker), ekon., sådan jord, som vid afvittring ej ansetts tillhöra redan upptagna hemman eller nybyggen, utan utbrutits såsom en kronans tillhörighet. Till en början afsåg man med öfverloppsjordens utbrytning hufvudsakligen att vinna mark för nybyggesanläggningar (nybyggen och kronotorp), hvilka äfven utstakades för framtida behof. Den mark, som ej ansågs dertill lämplig, skulle afrösas såsom kronoallmänning, med rättighet för K. M:ts befallningshafvande att tillsvidare derå upplåta mulbeteslägenheter mot smörränta, dock först sedan nödig mark undantagits till fyllnad för svaga hemman, till ersättning för stockfångstberättigade sågverk m. fl. i afvittringsstadgarna eller andra författningar särskildt angifna ändamål. Men efter hand trädde statens intresse att för egen räkning behålla samt för framtiden söka bevara de å öfverloppsjorden befintliga skogstrakter alltmera i förgrunden, hvarför det föreskrefs, att om öfverloppsjorden med afseende å läge, beskaffenhet, afsättningsförhållanden, ortens behof m. m. befanns särskildt tjenlig för att bilda kronopark, skulle densamma dertill afsättas. I sammanhang dermed stadgades, att den mark, som erbjöd ringa tillfällen till odling och ej lämpade sig till kronopark, ej häller afsatts för annat särskildt angifvet ändamål, skulle, der vissa hemman eller byalag begagnade mulbetet mot smörränta, förenas med dessa utan skatteköpeskilling (men mot tillökning i hemmanens mantal och ränta) eller ock beläggas med skogsränta och försäljas till den högstbjudande under eganderätt, likväl med förpligtelse för köparen, derest marken var mot smörränta upplåten fäbodlägenhet, att lemna innehafvarna deraf ostörda i deras rätt till bete, bränsle och virkesfångst. Endast i de sex norra länen har afvittring förekommit. I de norrländska länen är densamma numera afslutad med undantag för lappmarkssocknarna, der vid afvittringen en gräns uppdrages mellan de delar af marken, hvarest nybyggesanläggningar ej vidare må tillåtas, och de områden, som äro tjenliga för odling. I motsats till hvad eljest varit fallet vid afvittringarna utstakas å de senare ej några nybyggen och kronotorp för framtida behof.
I Kopparbergs län har öfverloppsjord uppkommit endast i några socknar. Den har i allmänhet afsatts till kronopark, utan att i samband med afvittringen någon nybyggesutstakning egt rum. I Ore socken har öfverloppsjorden fördelats på hemmanen mot skogsränta samt i Järna och Äppelbo indelats till hemmantal efter de för rekognitionshemman bestämda grunder och efter föregången skattläggning å offentlig auktion försålts till skatte.
Med öfverloppsjord betecknas äfven sådan jord, som ett hemman vid afvittring befunnits innehafva utöfver det mått, som bort tillkomma detsamma efter dess mantal och ränta. Sådan jord har fått behållas vid hemmanet mot tillökning i skatt och ränta samt, om den förenats med hemmanet utan särskild byggnadsskyldighet, erhållit samma natur som detta. G. T.
Öfverloppsmarker. Se Öfverloppsjord.
Öfverlots. Se Lotsverket.
Öfver-Luleå. Se Luleå 2.
Öfverlång, sjöv., långs öfver. Då ett tyngre föremål släpas (med handkraft eller taljor) eller med spakar baxas i sin egen längdriktning, säger man, att det framföres, fusas eller baxas »öfverlång». R. N.
Öfverläkare, titel för chefen å medicinska afdelningen vid Serafimerlasarettet i Stockholm, Akademiska sjukhuset i Upsala, länslasarettet och kurhuset i Lund, Allmänna och Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg, för chefen å Allmänna barnhuset, för chefen eller cheferna å åtskilliga sjukhus i Stockholm samt för chefen å hvart och ett af de större hospitalen i riket.
Över-Lännäs. Se Lännäs 3.
Öfverlärare, titel på ordinarie läraren vid hvar och en af Gymnastiska centralinstitutets afdelningar samt på ordinarie lärare vid Tekniska skolan i Stockholm. Stundom begagnas ordet för att beteckna läraren i ett ämne (»hufvudläraren») i en större privatskolas högsta klasser.
Öfverlöpare (desertör), krigsv., kallas hvarje till en armé hörande person, som afviker från sin plats och öfvergår till fienden. Se vidare Desertera.
Öfvermage (Gammalsv. ovormaghi, af oformaghi, »oförmående person», af magha, förmå, kunna), i det äldre svenska lagspråket beteckningen för omyndig, i mera vidsträckt bemärkelse äfven utan afseende på åldern, t. ex. för qvinna i allmänhet, men vanligen särskildt utmärkande den, som på grund af sin ålder stod under målsman. Då myndighetsåldern regelrätt var 15 år, var öfvermage således den, som ännu icke hunnit ifrågavarande ålder. I denna betydelse användes uttrycket ännu tämligen allmänt i 1734 års lag. I ett par fall åtminstone (J. B. 4 § 7 och 6 § 4) synes det dock afse sådan man, som ännu ej uppnått den civila myndighetsåldern, enligt nämnda lag redan 21 år. Uttrycket begagnas numera icke i lagstil. Det har dock skett ännu i författningar från 1850-talet. Jfr Minderårig, Myndighetsålder. A. W.
Öfver-Malung. Se Malung.
Öfvermangansyra. Se Mangan.
Öfvermark, predikogäll under Närpes pastorat i Vasa län, Finland. Areal 193 qvkm. Befolkningen, svensktalande, 3,246 personer (1890). A. G. F.
Öfverofficiant. Se Ordnar, sp. 325.
Öfverordnad. Se Underlydande.
Öfverosmiumsyra. Se Osmium.
Öfverproduktion, nationalekon., uppkommer, när mera produceras af en vara, än som erfordras för att tillfredsställa behofvet deraf i
Källa: Project Runeberg ·
