Sida 384
Östgaard, Nicolai Ramm
med hård vind under fullkomlig vindstilla å sjön utanför.
Sjöfarten på Ö. är särdeles liflig. Den besväras visserligen i hög grad genom de ovanligt många undervattensgrunden, men å andra sidan kan med fog sägas, att säkerhetsanstalterna vid alla Ö:s kuster bragts till sådan fullkomning, att äfven de af verldshandeln ännu lifligare begagnade farvattnen näppeligen i detta hänseende hafva företräde. — Den första tillförlitliga kartan öfver Ö. utgafs 1833 af F. Th. Schubert. Jfr K. Ackermann: »Beiträge zur physischen geographie der Ostsee» (1883); se ock art. Månsson, Joh. A. G.
Östersjöprovinserna (Östersjöländerna), gemensam benämning på de tre utmed Östersjön belägna ryska guvernementen Estland, Livland och Kurland.
Österslöf, socken i Kristianstads län, Villands härad. Areal 4,566 har. 1,274 innev. (1892). Ö. utgör ett till egaren af Karsholm patronelt pastorat, Lunds stift, Villands kontrakt.
Östersund, uppstad i Jämtland, vid Storsjöns östra strand, säte för landshöfdingen öfver Jämtlands län och länets enda stad. Stadsområdet utgör 514 har, satt till 1 mantal. Staden, som anlades på kungl. befallning år 1786, fortfor länge att vara en obetydlig ort. Innevånarnas antal uppgick sålunda 1805 till 177, tio år senare till 250, ännu 1850 till endast 817. År 1870 hade det ökats till 1,717, 1880 till 2,854, 1890 till 5,333 och 1892 till 5,443, hvilka siffror utvisa en jämn och rask utveckling under de senare årtiondena. Taxeringsvärdet uppgick 1893 till 4,924,000 kr., hvaraf 228,800 kr. för jordbruksfastighet. De bokförda tillgångarna upptogos 1891 till 446,627 kr., skulderna till 225,139 kr. För kommunala behof uttaxerades kr. 2,98 à 4,55 för hvarje krona bevillning. År 1892 funnos 143 handlande, med 107 biträden, 84 handtverkare, med 206 arbetare, och 6 fabriker, med 44 arbetare och 142,862 kr. tillverkningsvärde. Främst inom fabriksindustrien står öltillverkningen. Under den tid af året, då Storsjön är isfri, pågår en rätt liflig trafik med 7 i staden hemmahörande ångare om tillsammans 235 tons drägtighet. Hamnafgifterna uppgingo 1892 till 3,365 kr. — Staden är anlagd i en bördig trakt längs sjöstranden, med största utsträckning i n. och s.; den genomskäres af breda, raka gator, hvilka likväl, till följd af samhällets raska tillväxt, i afseende å dränering och stensättning ännu lemna mycket öfrigt att önska. Enligt beslut 1893 skall staden medelst en ny bro af jern förenas med Frösön öfver Östersundet. Tvärbanan genom Jämtland, hvilken fullbordades 1882, är framdragen vester om staden på en utfyllning i Storsjön, hvarigenom nödvändiggjorts åtskilliga vägöfver- och undergångar för att återställa förbindelsen mellan staden och sjön. Sjelfva jernvägsstationen ligger på en utfyllning vid stadens södra ände. Några synnerligen framstående byggnader eger staden ej, om man undantager länsresidenset i nordvestra delen af staden (sedan 1848) och det nya artillerietablissementet ö. om den egentliga staden (1894). Kyrkan är af trä (uppförd 1854). Stadens vattenledning blef färdig 1893. Ö. har betydelse såsom militärplats. Norrlands artilleriregemente är förlagd till staden, likaså chefsämbetet för Jämtlands regemente. Jämtlands hästjägarekår har haft sin chefsexpedition i Ö., men denna kår har nu förvandlats till Norrlands dragonregemente, som skall förläggas till annan plats. Fullstädigt allmänt läroverk finnes (se Frösö). Kreditanstalter förefinnas rikligt, nämligen afdelningskontor af Riksbanken, af Sundsvalls enskilda bank och af Sundsvalls handelsbank, Jämtlands folkbank, Jämtlands goodtemplarbank och länets sparbank. Från tryckerier i staden utkomma »Jemtlands Allehanda», »Jemtlandsposten» och »Östersundsposten», hvar och en 3 ggr i veckan. — I ecklesiastikt hänseende är Ö. annex till Brunflo. Vid val af riksdagsman i Andra kammaren har Ö. varit förenadt med Hudiksvall till en valkrets. — Såsom ofvan är nämndt, tillkom staden på grund af ett k. bref 1786, sedan långvariga och noggranna undersökningar egt rum rörande lämpligaste platsen för en stads anläggning i Jämtland. De första 20 åren njöto innevånarna skattefrihet. Platsen blef residensstad 1810, då Jämtlands län inrättades. Med undantag af åren 1830–36, då Ö. hade egen »justitiarius», lydde staden under landsrätt till 1857, då egen magistrat inrättades. Staden fick d. 2 Mars 1883 nederlags- och d. 30 Sept. 1887 transitoupplagsrätt. Stadens vapen är på blå botten ett Ö (guld) och i detta ett hjorthufvud (silfver). — Se J. Lindström: »Östersund 1786–1886» (1886). A. G.
Östertelge. Se Telge 2.
Österunda, socken i Vestmanlands län, Torstuna härad. Areal 4,885 har. 825 innev. (1892). Annex till Nysätra, Upsala stift, Lagunda kontrakt.
Östervallskog, socken i Värmlands län, Nordmarks härad. Areal 14,907 har. 1,200 innev. (1892). Annex till Holmedal, Karlstads stift, Nordmarks kontrakt.
Öster-Våla. Se Våla 4.
Österväg. Se Austrvegr.
Österåd, Österåt. Se Austråt.
Öster-Åker. Se Åker 4 och 5.
Österö. Se Färöarna.
Östfaler. Se Sachser.
Öst-Flandern. Se Flandern.
Öst-Franken. Se Franken.
Östfrankiska. Se Fornhögtyska.
Östfrisiska. Se Frisiska språket.
Östgaard [-gård], Nicolai Ramm, norsk författare, född d. 21 April 1812 i Trondhjem, blef student 1831 och juris kandidat 1840, tjenstgjorde någon tid i ett statsdepartement, sedan 1845 såsom fuldmægtig i revisionsdepartementet, och var 1859–72 fogde i Söndre Österdalen. Död 1873. Ö. skildrade förträftligt natur och folklif i Norge, i synnerhet i En fjeldbygd (1852; 5:te uppl. 1883), hvilken fick en vidsträckt läsarekrets, samt i Fra skov og fjeld (1858). Han tillhörde en tid bestyrelsen för norska teatern och skref för denna flere stycken. Äfven tidningarna innehöllo icke sällan alster af hans penna. E. H.
Källa: Project Runeberg ·
