Sida 91
Zander ...
af en romersk båge, och en annan, Porta di Terraferma, är byggd af Sanmichele från Verona. Förnämsta intresset knyter sig vid kyrkorna, af hvilka de märkligaste äro katedralen Sant Anastasia (en romansk basilika, anlagd af dogen Enrico Dandolo efter stadens eröfring 1202 och fullbordad 1205), San Grisogono och San Simeone, likaledes i romansk stil, och klosterkyrkan S:ta Maria; den oktogonala kyrkan San Donato, från den äldre medeltiden, är nu arkeologiskt museum. Andra märkliga byggnader äro Loggia del Comune, med ett offentligt bibliotek (omkr. 34,000 bd), priorernas gamla palats samt ärkebiskopens palats. Hamnen, på nordöstra sidan af staden, är säker och rymlig och anlöpes årligen af omkr. 1,200 fartyg, de flesta i kustfart. Förnämsta industrigrenarna äro tillverkning af maraschinolikör, hvaraf omkr. 340,000 buteljer årligen utföras, samt glas; äfven idkas fiske. Folkmängden uppgick 1890 till 11,496 pers., hvilka nästan alla äro af italiensk börd och tala italienska. Staden har en med det ärkebiskopliga seminariet förenad teologisk läroanstalt, ett grek.-orientaliskt seminarium, ett gymnasium och en realskola. Källor finnas icke, hvarför dricksvatten måste uppsamlas i cisterner, af hvilka den under namnet Cinque Pozzi (fem brunnar) bekanta anses för ett mästerverk af hydrauliskt byggnadsarbete. Sedan 1838 finnes vattenledning. Rester af en romersk vattenledning finnas och begagnas delvis i den nya. — Z:s anläggning tillskrifves li-burnerna. Det var en blomstrande romersk koloni under namnet Iadera, senare förändradt till Diodora. Till omkr. år 1000 var det förenadt med Östromerska riket, sökte derefter venezianskt skydd och tillhörde än Venezia, än Ungern. Venezia eröfrade med hjelp af franska korsfarare Z. 1202, köpte det af Ungern 1409 för 100,000 dukater och behöll det till 1797, då det jämte Venezia kom till Österrike. 1805 lades det till konungariket Italien och 1809 till Illyriska provinserna samt återkom till Österrike 1813. — Omkr. 25 km. s. ö. om Z. ligger Zara Vecchia (»gamla Z.»), en obetydlig by på det forna Biograds (»hvita stadens») plats, fordom residens för de kroatiske konungarna, men förstördt under de ungersk-venezianska krigen.
Zaragoza (tysk och svensk namnform Saragossa). 1. Provins i spanska landskapet Aragonien, på ömse sidor om Ebro, som flyter genom prov. fr. n. v. till s. ö. och upptager Jalon, Huerva och Aguas fr. h. samt Arva och Gallego fr. v. Areal 17,424 qvkm. 415,195 innev. (1887). Ebros dal begränsas i s. v. af Sierra de Moncayo, som når en höjd af 2,315 m. — den största i prov. — och fortsättes i sydöstlig riktning af de lägre Sierra de la Virgen och Sierra de Vicor. I n. ö. gå förgreningar af Pyrenéerna. På sin lägsta punkt, der Ebro lemnar den, har prov. en höjd af endast 32 m. öfver hafvet. Slätterna och dalarna (vegas och huertas), som hafva artificiel bevattning, särskildt längs Ebro och Jalon, äro beundransvärdt bördiga. Hufvudprodukter äro hvete, råg, korn, hafre, hampa, lin, olja och vin. Silkesmaskar uppfödas, och i bergstrakterna är fårafvel allmän. De lägre bergssluttningarna hafva ganska mycket skog. Industrien är obetydlig. Prov. genomskäres af Ebrojernvägen, som sammanbinder Miranda på nordbanan med Lerida, Barcelona och Tarragona och har en bibana till Huesca. Prov. står ock i direkt jernvägsförbindelse med Madrid och har lokalbanor från staden Z. till Cariñena och till Puebla de Hijar (längs högra stranden af Ebro). Aragonska kejsarekanalen, som ursprungligen var afsedd att förena Medelhafvet med Atlanten, är öppen från Tudela (El Bocal) till ett stycke nedanför Z. — 2. Hufvudstad i nämnda provins, fordom i konungariket Aragonien, ligger på en bördig slätt på högra stranden af Ebro, straxt ofvanför dess förening med Huerva, och nära kejsarekanalen samt vid Ebro-dalens jernväg, som der står i förbindelse med jernväg till Madrid. 92,407 innev. (1887). Öfver Ebro gå en jernvägsbro och en stenbro (den senare från 1437). Sedd på afstånd, har staden med sina många kupoler och torn ett imponerande utseende, men detta försvinner till större delen vid närmare bekantskap med densamma. De äldre gatorna äro smala, mörka och illa stenlagda; de stora palatsen, fordom bebodda af den aragonska adeln, ligga i ruiner eller hafva degraderats till hyreskaserner eller magasin, och en anda af fattigdom och förfall hvilar öfver det hela. Utmed flodsidan ligga vackra promenader. De förnämsta byggnaderna äro de båda metropolitankyrkorna S. Salvador l. Catedral de la Seo (till större delen från 14:de årh.), hufvudsakligen i gotisk stil, men den äldsta delen, nedre delen af absis, i bysantinsk och fasaden i psevdoklassisk stil, med hvilken så många kyrkor i Spanien hafva vanstälts, samt Nuestra Señora del Pilár l. Catedral de la Virgen, en praktfullt smyckad, i sällsam senrenaissance i senare hälften af 17:de årh. af Fr. Herrera uppförd byggnad, bakom hvars högaltare i ett dyrbart marmortempel står på en jaspispelare den hel. jungfruns undergörande bild, föremål för en mängd vallfärder. Bland andra mera framstående byggnader förtjena nämnas det gamla börspalatset, Lonja (från 1541), rådhuset, den vackra moderna universitetsbyggnaden och ärkebiskopens palats. Det ståtliga »lutande tornet», Torre nueva, ett 84 m. högt, 8-kantigt klocktorn, byggdes 1504. Man har på de senaste åren befarat dess sammanstörtande, och beslut om dess rifning fattades 1892. Staden omgifves af gamla murar med torn och portar, och till dess försvar tjenade äfven det på vestra sidan belägna Castillo de Aljaferia, fordom de moriske och aragonske konungarnas residens, senare tillhörigt inqvisitionen, derefter kasern, militärhospital och fängelse, nu obegagnadt och förfallet. Z. är säte för en ärkebiskop och för generalkaptenen öfver Aragonien, har ett 1474 stiftadt universitet (med 4 fakulteter och ett 40-tal lärare), en konstakademi, en veterinärskola, två prestseminarier samt flere colegios. Dess fordom blomstrande industri inskränker sig nu till tillverkning af siden, ylleväfnader, salpeter, tvål och chokolad, men handeln (med landtbruksprodukter, vin och bränvin) är ganska liflig.
Källa: Project Runeberg · ·
