Zirkonium

Zirkonium, kem., ett metalliskt, af Klaproth 1789 upptäckt grundämne, hvilket ingår såsom beståndsdel i flere sällsynta mineral, t. ex. zirkon (se d. o.), eukolit, kataplejit m. fl., alltid i förening med syre. Metallen, som först framställdes af Berzelius, 1824, kan erhållas i form af hvita, starkt metallglänsande, spröda kristallblad. Den är mycket svårsmältlig och har egentlig vigt 4,15. Atomvigten, som tecknas Zr, är 90. Zirkonium hör till de fyra-atomiga grundämnena och är närmast slägt med titan och torium. Oxiden, kallad zirkonjord, Zr O₂, är ett hvitt, i syror nästan olösligt pulver, som utmärkes deraf att det vid hvitglödgning utsänder ett intensivt ljus, hvarför det begagnas jämte lantanoxid uti de nya auerska brännarna. Zirkoniums salter med syror äro färglösa. Äfven med starka baser ger zirkonjorden salter. P. T. C.