C. J. L. Almqvist. Hans lif och verksamhet

han kan åt sina brorsöner på Vermdön. Men gubbens egentliga och största hemlighet är ett fruntimmer, som han för många år tillbaka älskat, och om hvilken han ännu alltid talar (nämligen för dem, med hvilka han talar intimt) med största rörelse. Han har för mig beskrifvit sin händelse med henne flera hundrade gånger, och han har skrifvit ett högst kuriöst poem om henne, som han kallat »Karolineaden*, och som han till och med låtit Crusenstolpe läsa. Hvad detta fruntimmer heter i slägtnamn, har han aldrig velat säga mig, men Karolina är den älskades förnamn; Hon lär ännu lefva i Karlskrona, och i små omständigheter; von Scheven har flera gånger förtrott mig, att han i hemlighet ville dotera henne, och jag är öfvertygad om att han tänkt gifva henne hela eller en del af den summa han från mig återinbragt. Troligen har han redan öfverstyrt den till henne *.

Nu kommer katastrofen. Mot slutet af maj hade v. Scheven till hela sin öfriga talrika husliga omgifning af hvarjehanda folk (gummor, pigor, vaktmästare etc.) äfven lagt ett ungt fruntimmer från teatern, som på lediga stunder läste högt för honom, och som bodde i hans rum, till och med om nätterna. Till den bättre delen af hans omgifning är att räkna hans egen värd, hattmakaren L * *. Detta är i sig sjelft en ganska hederlig man, men han vill gema låna gubben von Schevens penningar, hvaraf han redan bekommit, tror jag, 6 å 7,0.00 rdr. utan att på de utsatta tiderna återbetala något, von Scheven har många gånger förtrott mig hur efterhängsen L * * är, att få låna mera, och huru von Scheven begagnar sig af alla slags förevändningar att komma ifrån hr L * *, icke derför att han egentligen anser honom osäker, men derför att hr L * * icke vill gifva von Scheven så många proc. han vill hafva. Han har derför ständigt föreburit att han inga pengar har inne, eller att han skall söka få in m. m. Mot slutet af maj, då Amanda Brandt (teaterflickan) nästan ständigt var inne i hans rum, hände likväl att hon en och annan natt var borta, utan att för gubben redogöra hvarest hon var. Hans sjuk-

* Han sade sig nämligen ofta, efter sin tanke, vara nära döden, och ej vilja dröja härmed.