C. J. L. Almqvist. Hans lif och verksamhet

värdigare än att von Scheven skulle velat sjelf förkorta sina dagar och sålunda taga farväl af sina reverser, panter och allt. Till denna flicka skref författaren af den lilla beundrade läroboken i rättstafning följande bref med något förvriden men dock lätt igenkänlig stil:

»Söta Amanda, gå för guds skull icke till gubben ryttmästaren i afton, han har mycket ont i sinnet ok gjör dej olyklig i polisen, efter du havt saker förr i Västerås, som koma fram. Holl dig undan hoss andra nogra dar, bäst är att du går till mamsel Malmström hoss Ekeros, der får du ett brev med pengar, så du kan resa bort litet på ångbot, följ en väns råd och akta dej, han vakar över dej, goda söta Amanda».

Enligt löftet i detta bref erhöll ock flickan io rdr sig tillsända från Almqvist. Hvilka hans afsigter med denna operation hafva varit, låter sig nu icke afgöras, men att de icke varit goda, är blott alltför tydligt. Härfvan intrasslades allt mer, och intet annat återstod än flykten. Imellertid fick ryttmästare von Scheven dö sotdöden (1854), och i hvad mån Almqvist sökt realisera de förgiftningsplaner, han bevisligen hyste, kan med ledning af den förda ransakningen omöjligt numera utredas. Vitnesmålen äro härtill allt för motsägande, för att icke, i afseende på vissa af dem, begagna ordet falska; och hela rättegången måste på den opartiske göra intrycket af att vara förestafvad af förut fattade misstankar eller dolda anläggningar. Fältet är till en god del öppet för allehanda gissningar och antaganden, på hvilka vi ej vilja inlåta oss.

Efter det ransakningen i målet pågått under loppet af tre år, dels i poliskammaren, dels i krigsrätten vid k. lifbevärin-gen, k. krigshofrätten, Svea hofrätt och hofkonsistoriet, blef ■slutföljden egentligen ingenting annat än den, att sistnämnda myndighet den 1 juni 1854 förklarade Almqvist yara från prestembetet afsatt*. K. krigshofrätten gaf dock, i utslag af den 29 december 1853, till känna, att den ansåg mer än

* Sina presterliga åligganden skötte Almqvist oklanderligt ända till sin afvikning. Enligt uppgift af en då befälhafvande officer vid k. lif-beväringen, höll han ännu ett par .dagar före sin rymning en ypperlig predikan, men kom af sig i »Fader vår».