C. J. L. Almqvist. Hans lif och verksamhet

att alla, till följd af dagsarbetet, äro 1—tiga. Nå väl! näst efter skjortan kommer snygghetsfrågan till skägget. Bland ameri-kanarne lides ingen skäggig haka, hvarken polisonger eller mustascher! Och allting skall vara nyrakadt, eljest är det ej comme il faut. Hela fysionomien måste vara glatt som en spegel. Kommer en person bland amerikaname med half-vuxet skägg, anses han vurmig eller nyss utkommen ur fängelset. Bland tyskame deremot är skägg en rekommendation: ju yf-vigare polisonger, ju större Schnurbart (mustascher), ju gruf-ligare pipskägg, ju bättre; är ansigtet ända under ögonen hårigt, är det allra bäst. Men allt detta får icke vara snyggt kam-madt, ansadt eller fint ordnadt, utan ruggigt och tofvigt; mannen anses eljest ej fullkomligt renhårig, utan en anhängare af de europeiska hofven. Ju värre skäggets farg är, t. ex. en blandning af grå strån med rödgula och svartgula, desto bättre är mannen; af de grå märkes att han har ett »deutsches Herz* (hvilket är någonting apart i skapelsen, och som, enligt tyskar-nes mening, ej finnes till annorstädes än hos dem); på de svartgula skäggstråna fömimmes att han är en äkta demokrat af sjelfva Kinkels sort, och på de rödgula, att han är så utmärkt tapper som sjelfva Hecker. Irländarne gå också ofta med skägg, men icke långt, utan klippt med sax, emedan de mången gång ej hafva råd att låta raka sig, och för öfrigt af-sky tvål samt hvad deraf följer. Näst härefter kommer hatten i snygghetsfrågan. Amerikanaren fordrar att denna skall vara fullkomligt proper, om ej alltid fin, men af hvad former och farger som helst. En gentlemän kan icke hafva en luggsliten hatt, men hans hatt kan hafva de värsta bucklor, blott det är en möjlighet att dessa bucklor skola anses för en fancy (en fantasiform på hatten). Rocken, helst svart, bör också vara fin till loggen, men kan gerna vara så dåligt sydd, som man får kläder i härvarande, talrika skräddarbodar, der de färdiggjorda med tyg, foder och allt, kosta tredjedelen mot när man beställer dem hos skräddare. En amerikanare tål icke hål på armbågen, så vida