C. J. L. Almqvist. Hans lif och verksamhet

»att jag aldrig ankommit till någon stad, utan att inom ett par dagar der hafva förskaffat mig så många bekanta jag nånsin behöfver — icke intima naturligtvis, hvem kunde begära det så i ögonblicket, men så pass bra dock, som behöfves för vinnande af alla de underrättelser jag önskat, samt all den # hjelp och det biträde som tarfvas på främmande ort.»

Och vidare säger han: »Det är i sjelfva verket ingen så liten herrlighet, huru man, såsom främmande kommen till en alldeles obekant stad, i ögonblicket der skall blifva så hemma och kunnig, som man behöfver, för att lefva, taga sig någorlunda ut, ej blifva uppskörtad samt ej förgås af tråkighet och ledsnad såsom i en öken. Denna herrlighets lösen ligger i sättet att alltid vara fullkomligt obesvärad, men tillika höflig hvart man kommer; deijemte vara någorlunda snyggt klädd, och framför allt icke ängslig, hvarken i fysionomien eller i hjertat.»

Imellertid råkade han en gång ut för en stor motgång, då han nämligen i Tejas blef utplundrad på hvad han egde, och dervid äfven förlorade sina handskrifter. Som en hjelp-behöfvande utländing vände han sig då personligen till presidenten Lincoln och sökte förgäfves att genom hans bemed-ling återfå sina tillhörigheter. Denna beröring mellan C. J. L. Almqvist och Abraham Lincoln har med tiden befunnits otillräcklig. Redan i Aftonbladets nekrolog öfver Almqvist (den 19 oktober 1866) heter det, att han »med stora personliga sympatier anslöt sig till presidenten Lincoln», hvilket ju var hans obestridliga rättighet*. Men på 1870-talet har man utnämnt den gamle romantikern till presidentens sekreterare och, obarmhertigt nog, låtit amerikanska regeringen, efter mordet på Lincoln, lägga beslag på sekreterarens roman-manuskripter **.

* Äfven omtalar Aftonbladet i sin franska veckorevy, att Ahnqvist en tid varit trappistmunk.

** Notisen är införd i bokverlden af G. Claeson, hvilken icke tyckes förstå, att möjligheten af tillförlitlighet i uppgifter vore fullständigt tillintetgjord, i fall det ginge an att framlägga obestyrkta, sagolika berättelser och bedja tviflarne bevisa att de icke äro sanna. Sitt meddelande om qvarstaden har hr Claeson först ändrat och sedan helt och hållet återtagit. Sin notis om sekreterskapet har han hittills blott ändrat, men vi