Sida 30
Stockholm i början af 1500-talet af Otto Sjögren
Af honom uppfördes också Tynnelsö slott med sina för den tiden ovanligt starka och höga murar; äfven detta undgick förödelsen. Kyrkor, biskopshus och kloster räddades i allmänhet genom klereciets undergifvenhet, om än deras ägodelar från början och deras innehafvare till slut ej skonades. Gripsholms gods hade af Sten Sture d. ä. donerats till ett därstädes upprättadt kartusianerkloster, hvars byggnad lär hafva varit belägen vid foten af den lilla bärgskulle, på hvilken Mariefreds kyrka nu står. Af Bo Jonsson Grips gamla borg fanns ej mycket i behåll; måhända finnes en lämning däraf kvar i det gamla »Griptornet». Likaledes skonades klostret på Svartsjö, där äfven en gammal kungsgård fanns. Däremot skonades ej de i Stockholms omnejd belägna Sturc-godsen. Förnämst bland dem var det gamla sagofräjdade llörningsholm, som 14S0 köpts af riksföreståndaren Svante .Stures fader och sedan gick i arf till hans efterkommande. Det blef nu intaget af danska knektar, hvilka där vildt huserade. Med Hörningsholm sammanhörde det gamla godset Tullgarn, hvilket ej torde rönt bättre öde. •
Förtrytelsen öfver Gustaf Vasas flykt ur den danska fångenskapen torde hafva gjort sitt till vid behandlingen af Vasagodsen. Lindholmens sätesbyggnad (3 mil från Stockholm), där Gustaf Vasa föddes, besköts med kanoner, så att hela den öfversta våningen sedan måste nedbrytas. Kammaren där han föddes trodde man sig emellertid i en senare tid ännu hafva i behåll. Xu återstår af det gamla Lindholmen en högst ringa ruinlämning, knappt ens grundmurarne. Xågot bättre öde måtte Rydboholm hafva rönt; det blef åtminstone ej alldeles nedbrutet; man visar där ännu »Gustaf Vasas studerkammare».
Den 5 september uppgjordes på Valdemarsön det fördrag, hvarigenom Stockholm öfverlämnades åt konung Kristian. Löftet om Hörningsholms återställande till fru Kristina hölls lika litet som de öfriga löftena. I klostret på Gråmunkeholmen uppsattes sedan den akt, hvarigenom han erkändes som arfkonung. I belägringstillståndet inträdde nu en liten hvila, ty konungen återreste till Danmark; han återkom till Stockholm i början af november för att hålla sin kröning, och då börjades, som man vet, Stockholms lidanden på allvar.
Då Stockholm uppgafs till konung Kristian, befann sig Gustaf Vasa hos sin svåger Joakim Brahe på Tärnö gård i det inre af Södermanland vid sjön Långhalsen, där han enligt sägnen någon tid hållit sig gömd. Där visas äfven en bjälke, på hvilken han säges hafva till tidsfördrif inristat en mängd konstiga figurer. Därifrån drog han till Räfsnäs, som genom arfskifte med Sturesläkten öfvergått i hans faders ägo. Under besök i Gripsholmsklostret Mariefred sammanträffade han med den gamle ärkebiskopen Jakob Ulfsson, hvilken kort därefter afled.
Nu förrättades konung Kristians kröning den 7 nov. Nedanför Brunkeberg var uppförd den inhägnad, där hyllningsceremonien hölls; kröningen hölls i Storkyrkan. Kort därefter, den 8 november, upplefdes fasan af Stockholms blodbad. »Annu i början af detta århundrade utmärktes på Stortorget med stenar, på hvilka årtalet 1520 var inhugget, platsen, där ogärningen föröfvats. Stockholms invånare voro under de följande dagarne prisgifna åt knektarnes barbari; »mången rycktes från sitt arbete till stupstocken», klagar krönikan. De svenska skeppen, som voro i hamnen, förstördes eller borttogos. Då kort därefter konung Kristian åter afrest till Danmark, öfvades fortsatt skräckvälde af den förstärkta knekthopen. Så kom Stockholm genast åter i en belägenhet, som var föga bättre än belägringstillstånd.
Kort efter nyåiet 1521 började Gustaf Vasa uppresningen i Dalarne. L'nder våren eröfrade han städerna Vesterås och Upsala. Från sistnämda stad drog han mot Stockholm, hvars belägring tog sin början vid midsommartiden. Dalkarlshären drog då upp till Brunkeberg, på hvars höjd liken ännu hängde kvar i fyra galgar. »Här
Källa: Project Runeberg ·