Sida 73
Konstutställningen.
I. Återblick.
I huru väsentlig grad skilde sig ej det konstlif, hvilket för 30 år sedan rörde sig i nationen, från det, som nu gör sig gällande.
Vi stodo ännu med ena foten i romantiken, medan den andra fattat fäste på den realitetens mark, som danats af det stoff naturvetenskapernas upptäckter tillförde det praktiska, alldagliga lifvet, en bred basis af fakta och nyttiga kunskaper, på hvilken industrialismen begynte bygga sin fabriksvärld, och i hvars jordmån inga dimmiga tankar liingre kunde slå rötter.
I litteraturen hade bygdenovellen och folklifsskildringen med ett starkt drag af idyllen bildat en reaktion mot riddarromanen och sagodikten, förmedlande öfvergången till den romantiserade skildringen ur hvardagslifvet, ur hvilken i sin ordning skulle uppstå den realistiska bourgeoisie-romanen och den litterära alstring, som byggde på den psykologiska analysen och »le document humain».
1 vårt land återspeglade måleriet på 60-talet ännu mycket af idyllen och sentimentaliteten från litteraturen. Inom historie- och genremålningen rörde man sig ännu med allmänna känslostämningar, med en traditionell uppfattning af de historiska fakta och en schablonmessig framställning af själslifvets skilda uppenbarelser. Man höll sig till typerna, och endast undantagsvis kom det individuella till sin rätt.
Sammalunda ock inom landskapet. Där härskade ännu något af stillandskapet, de stora linierna, det arkitektoniska, den allmänna vyen och karaktären, försedt med en viss allmängiltig stämning. Det blida och idylliska hade stor kurs, och Stockholms-omgifningarnes nätta natur var en rik, omtyckt källa för motiv, medan man samtidigt icke häller föraktade de bilder, där det vilda, okultiverade naturtillståndet framträdde i sin imposanta storhet. Men sällan släppte man passionernas skriande fåglar lösa i sin landskapsbild, hur vildt motivet än kunde vara. »Individualismen» och »temperamentet» voro då ännu ej upptäckta såsom allsmäktiga faktorer i det konstnärliga skapandet. Man underordnade sig frivilligt gifna regler, medvetet eller omedvetet, mer eller mindre målade man efter »recept». Man arbetade mera på ateliern än ute i naturen, och akademierna togo själarne fångna i trons lydno.
Skulpturen arbetar under denna tid med stora uppgifter. För det monumentala få nästan alla genreartade framställningar vika. En stark nationell impuls går igenom skulptörernas sinnen. Man tror sig finna, att den nordiska mytologien bör kunna lika väl som den klassiska lämna stoff till en rik och monumental skulpturell framställning, och en viss böjelse för hjältedyrkan hos tiden eggar till odling af denna riktning.
Arkitekturen däremot ligger så godt som fullständigt i lägervall. Byggnadsverksamheten i hufvudstaden och de öfriga större städerna är ännu högst obetydlig, och några anmärkningsvärdare monumentala uppgifter taga icke våra arkitekters krafter i anspråk, om man undantager Nationalmuseum, hvars byggnadshistoria dock knappast tillhör den period vi här beröra, samt några andra offentliga profana byggnader i Stockholm och en del kyrkobyggnader.
Vid Rhen ligger en liten, ännu, trots ett ganska utveckladt fabriksväsende, idyllisk stad, hvars namn är på det närmaste förbundet med vår konsthistoria under 60-talet. Redan under det föregående decenniet försiggick en liflig emigration af unga svenska konstadepter till Dtisseldorf, och under 60-talet blomstrar ännu den svenska konstnärskolonien därstädes i broderlig endräkt med de norska och danska kolonierna.
