Sida 171
skämtade öfver ett sådant onödigt grubblande på framtiden, och min goda vän och d. v. kamrat Lefrén (Joh.) påstod att jag skulle med fröjd och gamman komma att fira min 80:de födelsedag, förbehållande sig att till denna festlighet äfven bli inbjuden. Löfte derom uteblef ej å min sida, men någon tanke på att uppfylla detta löfte kom visst icke i fråga. Och dock huru underligt utveckla sig icke våra öden! Af de hos oss församlade (alla, med endast ett par undantag, yngre än jag) hafva de flesta redan länge sedan gått hädan, och jag har fått skåda den 80:de födelsedagen; fått fröjda mig åt den särdeles glada och lyckade festlighet som min trogna följeslagerska på den långa vandringen åt mig tillstält; fått med glädje och lifvadt sinne välkomna ett talrikt sällskap af anhöriga, kamrater och bekanta -- och bland dem den gamle kamraten Lefrén som för 40 år sedan profeterat denna dag.
Mer än 3:ne år sedan dess förflutna och ännu medgifva helsa och krafter en möjlig fortsättning af några lugna ålderdomsdagar; ännu en gång har jag fått skåda den glada våren, dess friska grönska, dess nya lif!
I den mån telegrafväsendet hos oss vunnit i utsträckning och i lifligt begagnande, började nyhetens behag försvinna och i följd deraf, det allmänna, ofta öfverdrifna lofordandet, att förbytas i klander. Detta är vanligt; ytterligheterna beröra hvarandra. Till stor del träffade detta klander den förhöjning af portoafgifter som drabbade alla inom 25 mil från hvarandra belägna stationer, genom en af regeringen anbefald men för vårt land högst olämplig uniform portosats. Allmänheten åter fordrade nedsatta portoafgifter, och för att betäcka derigenom möjligen uppkommande förluster för telegrafverket skulle besparingar göras genom en förändrad organisation af detta verk, som nu ogillades till form, styrelse och förvaltning. Förslag i tidningarne och motioner inom riksstånden förekommo i denna syftning, alla mer eller mindre opraktiska, ensidiga, de flesta vitnande om fullkomlig obekantskap med ämnet. Visserligen medförde all denna olåt icke något resultat, men den väckte hos vederbörande ett begär, en öfvertygelse om behofvet att sjelf taga om hand och ordna detaljer, till föga fromma för telegrafverket. Följden deraf blef: obehagliga förklaringar emellan departementschefen och mig,
Källa: Project Runeberg ·