Sida 178
den 1831 organiserade Topografiska kårens förste chef, i denna befattning fortfarande att leda kårens verksamhet till 1856. Generalmajor 1843, generallöjtnant 1854 (vid sin död den äldste inom denna grad liksom hela generalitetets senior), erhöll han äfven höga ordensutmärkelser från Sverige, Norge och Danmark och blef ledamot af vetenskapsakademien 1840. Chef för Telegrafverket i riket 1854, utvecklade han här en särdeles berömlig verksamhet och följdes af allmän tillgifvenhet från den talrika tjenstemannapersonalen vid detta nyskapade, vidtomfattande civila embetsverk, då han 1862 öfverlemnade chefskapet i den nuvarande innehafvarens hand. Först då, åttiotreårig, men ännu kraftfull, drog han sig tillbaka ur det mera verksamma lif, som blifvit hans andra natur. Hans maka, som i mer än ett halft sekel varit med honom förenad, afled samma år och lemnade den gamle ensam i hemmet. Ännu i sex år vandrade han kry ibland oss, ett stycke lefvande historia, ärad af ung och gammal, och få hade hört att hans krafter under sista halfåret börjat försina förrän de nåddes af underrättelsen om hans den 11 september timade död. Alltifrån den första riksdag, som inföll efter det Akrell erhållit säte å Riddarhuset, eller 1823, och till och med 1853 års riksmöte intog Akrell sin plats, n:o 2,283, bland ridders- och adelsmän då rikets ständer voro tillsamman, samt syntes, efter tolfårig frånvaro, åter på riddarhusbänken, den minnesvärda 7 december 1865. Ytterst sällan deltog han dock i diskussion och endast vid tvänne riksdagar (1828, 1840) tillhörde han något utskott. Hans redbara karakter och upplysta åsigter ha dock äfven i adelns protokoll funnit ett uttryck: det första bruk han gjorde af sin riksdagsmannarätt, var att (den 7 mars 1823) protestera mot adelns egendomliga beslut, att ståndets öfverläggningar icke skulle vara offentliga."
Enligt den aflidnes i lifstiden uttalade önskan, försiggick general Akrells jordfästning i största enkelhet; han ligger begrafven å Solna kyrkogård.
*
Källa: Project Runeberg ·