Sida 188
Min oförgätliga moder, Anna Maria Tham, föddes i Göteborg den 3 februari 1775, Hon var dotter till direktören vid ostindiska kompaniet Gustaf Tham och Christina Maria Grill.
Efter mannens död flyttade min mormoder till Stockholm, hvarest hon egde många nära anförvandter. I hennes hus, likasom hos hennes syster, direktörskan Grill på Söderfors, lärde min fader känna och värdera den äldsta dottren, och han ingick med henne den 30 juni 1803 ett lyckligt äktenskap, hvaruti föddes förutom mig den äldste sonen Fredrik Adolf den 24 maj 1806 och dottren Elisabeth Maria Johanna den 1 mars 1811.
Efter att år 1827 hafva blifvit enka med temligen inskränkta tillgångar, lyckades dock min moder att så ordna sin lefnad, att samtliga barnen hos henne hade ett fridfullt och lyckligt hem, så länge något af dem var i tillfälle att deraf begagna sig. Under de senare åren sjuklig, men alltid lika tålig och välvillig, slutade hon den 12 december 1859 sin kärleksfulla lefnad vid den höga åldern af nära 85 år.
Från min barndom har jag föga att berätta. Mina äldsta minnen inskränka sig till våren 1809, då jag, ännu icke 5 år gammal, var närvarande vid min moders mosters, fru Anna Johanna Grills dödsbädd, för att af henne taga afsked; och till Fersiska mordet år 1810, då jag hos min mormoder hörde de äldre herrarne omtala gräsligheterna på riddarhustorget och derefter på aftonen gående återvände med föräldrarna till vårt hem i Klara bergsgränd, hvarunder vi upphunnos och sammanträffade med vilda, skrålande folkhopar, som med stenar i fickorna skyndade förbi oss för att ödelägga grefve Samuel af Ugglas’ bostad vid Drottninggatan.
Efter det att jag ett halft år gått i Klara skola, leddes min uppfostran af informatorerne Planck, Arnliot och Tranheim. Den förste var sjelf uppfostrad med stryk, och stryk använde han i hög grad på sina lärjungar. Ännu erinrar jag mig med en hemsk känsla, huru min och i synnerhet min stackars broders kropp många gånger var blodröd och uppsväld efter de afstraffningar med grofva hasselkäppar, Planck för de ringaste förseelser lät oss undergå. Och ändock var denne informator på sätt och vis af oss af hållen. Han lärde oss att flitigt arbeta; och under fristunderna deltog han i samt ledde sjelf våra lekar och
Källa: Project Runeberg ·