Sida 189
sysselsättningar. Den lärometod han följde -- strykmetoden -- var då ännu så allmän i skolorna, att han ej bör alltför mycket klandras för det barbariska sätt, hvarpå han, för öfrigt med mycket nit och intresse, i oss inpräglade våra lexor.
År 1811 köpte min fader den 1 mil från Upsala belägna Brunna landtegendom. Der vistades vi om sommaren. Vintrarna voro vi i Stockholm. Under den vackra årstiden gjordes icke sällan besök hos min åldriga farmoder på det endast 2 mil från Brunna aflägsna Björnarbo. Denna vördnadsvärda gummas födelsedag, den 12 augusti, firades årligen af den då församlade slägten med sällskapsspektakel eller andra glada tillställningar. Om den 12 augusti talade man alltifrån årets början; på dess högtidlighållande beredde man sig i många månader. Ingen under då, att det är denna dag, som från min barndom lifligast qvarstår i mitt minne. Synnerligen ståtligt firades densamma år 1816 hos mina föräldrar. Den skicklige vitterhetsidkaren, kanslirådet Silfverstolpe hade i bunden stil författat en vacker och väl tänkt prolog, i hvilken alla de många närvarande anförvandterna, stora och små, hade några hjertliga önskningar att uttala. Allt var då idel glädje.
Men denna glädje förbyttes snart i sorg; ty endast tvänne månader derefter ödelades genom vådeld så väl boningshuset som de flesta uthusen å det för mina föräldrar så kära Brunna. Penningar måste nu anskaffas till gårdens återuppbyggande; och jag tror, att deraf förorsakade bekymmer, jemte sorgen att härigenom se min moders icke obetydliga förmögenhet förminskad, till ej ringa del grundlade den sjuklighet, hvaraf min känslige fader de senare åren hemsöktes.
Den tid nalkades emellertid, då jag borde bestämma riktningen af min blifvande lefnadsbana. Min håg stod, likasom de fleste pojkars, till militärståndet. Jag kan ej säga, att jag för sjelfva yrket hyste någon afgjord böjelse, men uniformen lyste mig i ögonen, och jag tänkte hufvudsakligast på det glada, muntra kamratlifvet. Nog af, jag bad min fader att få blifva militär, och, sedan han förestält mig, att på denna bana utgifterna voro stora, inkomsterna små och fortkomsten osäker, lofvade han dock att villfara min önskan. Kort derefter, i början af år 1818, tillfrågades jag, om jag ville blifva kadett. Nu först föresväfvade
Källa: Project Runeberg ·