Sida 196
ifrån förste majoren till den yngste rekryten hålla en hvar vaken och uppmärksam. Hvem vet dessutom, derest det varit korpsen förunnadt att en längre tid få behålla denne utmärkte chef, huruvida ej Burenstam, nu tvungen att börja med de första grunderna, skulle mer och mer hafva ledt öfningarna mot ett högre mål? Sådant är på grund af hans goda hufvud och skarpa omdöme att förmoda, ehuru hans korta verkningstid ej medgaf det.
Burenstams instruktioner voro korta, bestämda och noggranna. Han undervisade sjelf på befälsmötena i alla delar af tjensten, såsom sabelhuggning, pistolens handterande, flankering, sqvadrons-exercis och, så mycket tiden det medgaf, enskild ridning. Streckbataljon till fot och häst öfvades så väl på befäls- som regementsmötena, och den noggrannhet Burenstam dervid fordrade var utomordentlig. Man måste med matematisk noggrannhet på förhand utse den punkt på fältet, dit sqvadronen, vare sig i front eller flankmarsch, borde föras, eller der afbrytningar skulle ske; och till denna punkt måste man rida rakaste och genaste vägen. Den minsta slingring, det minsta öfverskridande af det i reglementet föreskrifna alnmått vid afbrytningarna bemärktes af hans skarpa öga, och, vare sig i streckbataljon eller med fulla sqvadroner, framkallades då för fronten den officer, som begått ett dylikt misstag, för att tillrättavisas. Denna tillrättavisning gafs aldrig på groft eller ohöfligt sätt, men den var skarp och bitande; och, om felen flere gånger upprepades, kunde man vara viss på att blifva arresterad. På sådant sätt lyckades öfverste Burenstam att vid dragonkorpsen införa större noggrannhet i manövern än, som jag tror, förefans vid något annat rytteriregemente.
Derjemte var Burenstam äfven i andra afseenden verksam för regimentets bästa; Han lyckades genomdrifva, att Drottningholms kungsgård uppläts till plats för befäls- och rekrytmötena, samt att inqvartering i dervarande bygnader lemnades både åt befäl och manskap; han skaffade anslag till ett större ridhus å samma ställe, och han erhöll tillstånd att förflytta regementets lägerplats ifrån det flacka och soliga ladugårdsgärdet till en behaglig, och skuggrik plats å lindarängen.
Burenstam var sjuklig och fick ej göra mer än 4 eller 5 möten med dragonkorpsen. År 1826 tog han afsked och erhöll
Källa: Project Runeberg ·