Sida 202
stod inför Karl Johan. Ingen under då, att grefve Brahes förklaring lika mycket gladde som smickrade mig, helst jag aldrig kunnat tänka på att sjelf eller genom andra söka en dylik befordran. Det löfte, som blifvit mig gifvet, omtalade jag dock icke för någon. Så mycket större blef derför mina regementskamraters förvåning, då, midsommardagen 1830, Karl Johan efter slutad paradering anlände till dragonkorpsen för att framför fronten taga afsked af befäl och manskap och dervid stälde kosan rakt på mig, under yttrande, att han länge med sin uppmärksamhet följt mig, att han var nöjd med mina sträfvanden, och att han derför beslutit fästa mig vid sin person i egenskap af ordonnansofficer. -- Att Karl Johan personligen vände sig till en officer af blott ryttmästaregrad var redan i och för sig högst ovanligt. Jag omringades derför af samtlige kamraterna, som voro särdeles nyfikna att få veta, hvarom samtalet handlat, och som hjertligt lyckönskade mig till den då högt värderade utmärkelse, som jag erhållit.
Få dagar efter mötets slut, innan jag företog en länge påtänkt utländsk resa, skulle jag såsom ordonnansofficer föreställas för konungen. Excellensen Brahe hade lofvat att dervid närvara, men han afsändes samtidigt i särskild beskickning till Petersburg, och uppdraget att införa mig hos Karl Johan lemnades derför åt dennes 1:ste adjutant, general Holst. Min oro, då jag i konungens yttre rum väntade på företräde, kan jag ej beskrifva. Hjertat klappade våldsammare än någonsin både förr och sedermera. Jag hoppades dock, att Holst skulle vara vid min sida under hela företrädet, men han öppnade blott dörren, anmälde mig och trädde genast ut -- och der stod jag nu för första gången ensam inför den store konungen, orolig, men lyckligtvis icke försagd. Jemte den stora förmåga, som Karl Johan hade att beherska sin omgifning, egde han äfven den att, då han så ville, i hög grad intaga och lugna. Konungen, som såg min oro, stälde till mig några vänliga ord samt frågade mig om den resplan jag hade uppgjort. Då jag dervid nämde, att jag ämnade uppehålla mig någon tid i Würtemberg, for att på stället taga kännedom om general Bismarcks nya rytteritaktik, bad han mig närmare redogöra för densamma. Lyckligtvis var detta ett ämne, hvaruti jag var fullt hemmastadd. All blyghet var nu
Källa: Project Runeberg ·