Sida 206
storartade vattenkonster på mitt unga sinne gjorde ett outplånligt intryck.
En annan utflygt, som äfven qvarlemnat ett angenämt minne, var den fotresa, som jag ifrån Mainz företog i det sköna Rheingau, i sällskap med en ung hannoveranare, hvilkens bekantskap jag gjort på resan till Cassel. Med ränsel på ryggen tågade vi öfver Biberich, Wiesbaden, Erbach, Johannisberg, Rüdesheim med flere ställen till Assmannshausen der Rhen öfverfors, samt på andra stranden öfver Rheinstein och Bingen åter till Mainz. Många gånger har jag sedermera på ångbåt berest denna del af Rhenfloden. Den är alltid högst intagande; men, vill man rätt njuta deraf, då bör man, såsom vi, resa till fots och göra en och annan afstickare i det omgifvande höglandet. Att vid en dylik färd de goda rhenvinerna icke skulle försmås, är naturligt. Tvärtom utgjorde det ett af resans ändamål att på stället grundligt studera dem. Vi gjorde derför halt vid hvarje vinberg och smakade så ofta af drufvans safter, att vi vanligen väl förplägade uppnådde nattqvarteret.
Från Mainz fortsattes resan med ångbåt till Mannheim och vidare landvägen till Carlsruhe. Derifrån besöktes Baden-Baden, hvarest jag för första gången fick se prins Gustaf Vasa, hvilkens uppsyn och hållning dock på mig gjorde ett föga anslående intryck. Här sammanträffade jag äfven med min så kallade kamrat, ryttmästaren baron Hogguer, och hade den glädjen att få biträda honom med uppsättandet af hans afskedsansökan.
I Stuttgart, dit jag den 18 augusti anlände, riktades uppmärksamheten hufvudsakligen på den då i Würtemberg högt uppdrifna ädla hästafveln; och besöktes för sådant ändamål de i närheten belägna stuterierna Weil, Scharnhausen och Hohenheim. Likaledes reste jag en dag ut till Esslingen, för att se der förlagda rytteri-regementes öfningar. Vädret var regnigt. Jag var derför iklädd en mycket tarflig resdrägt och höll mig på afstånd, emedan regementet exercerade för kavalleri-inspektören, general Ræder. Det sätt, hvarpå jag visste välja lämpligaste platsen att se hvarje rörelse, tycktes dock ådraga sig en viss uppmärksamhet, och under en anbefald hvila nalkades general Ræder, under yttrande: "Ni synes vara en verklig vän af rytteriet, min herre!" Begagnande tillfället, förestälde jag mig och
Källa: Project Runeberg ·