Minnen från Carl XIV:s, Oscar I:s och Carl XV:s dagar

omfattades genast med all den välvilja, som är ett utmärkande drag hos sydtyskarne. En häst anskaffades; jag måste sitta upp för att följa den återstående delen af manövern, och slutligen inbjöds jag att med officerskorpsen intaga en gemensam middag i Esslingen. Denna tillfälliga bekantskap med kavalleri-inspektören var sedermera för mig af icke ringa fördel. General Ræder inbjöd mig nemligen till Ludvigsburg, hvarest den ej stora, men utmärkta würtembergska hären hufvudsakligen var förlagd. Begagnande mig häraf, tillbragte jag på detta ställe några för mig både lärorika och angenäma dagar. Jag besåg i Ludvigsburg såväl militärinrättningarna som de olika truppslagens öfningar, vid hvilka den högt uppdrifna militärgymnastiken väckte min synnerliga uppmärksamhet och gaf väckelsen till det gymnastikreglemente, som jag sedermera under Lings ledning för svenska krigshären utarbetade. Min egenskap af ordonnansofficer hos konung Karl Johan var för mig här såsom annorstädes en mycket verkande rekommendation; och det var troligen med anledning deraf, som för mig tillstäldes en större uppvisning af samtliga trupper med påföljande paradering. För öfrigt tillbragte jag min tid särdeles angenämt, dels i general Ræders hus, dels med de olika officerskorpserna, hvilka på det vänligaste sätt emottogo mig, och hos hvilka jag allmänt titulerades med den hjertliga benämningen: "Herr kamerad." Gerna skulle jag äfven hafva efterkommit den uppmaning, som allmänt stäldes till mig, att qvardröja ännu några dagar, för att öfvervara de manövrer och fälttjenstöfningar, hvilka würtembergska hären kort derefter skulle företaga; men, då jag oåterkalleligt beslutit att bevista den preussiska truppsammandragningen i Koblenz i början af september, nödgades jag afslå detta vänliga anbud.

Efter att hafva besett Heidelberg, dess härliga slott och sköna natur, samt färdats på den vackra "Bergstrasse" till Frankfurt och Mainz, fortsatte jag resan med ångbåt till Koblenz, dit ankomsten skedde den 1 september. Hvilket mäktigt intryck Rhenresan skulle på mig göra, behöfver jag ej säga. Jag hade då ännu så föga sett af verlden, att denna storartade natur, med dess många romantiska borgruiner, långt öfvergick den förväntan, jag derom gjort mig.