Sida 226
Den 31 maj lemnade jag med verklig saknad Wien och anlände efter något mera än ett dygns uppehåll i Prag en 3 juni till Dresden.
I denna angenäma stad, nordens Atén, uppehöll jag mig ända till den 19 juni, sysselsatt med att se och åter se dess i så många hänseenden märkvärdiga konstskatter och den vexlande naturen af dess sköna omgifningar. Jag hade från en pensionskamrat i Paris, herr Geissler, medfört bref till en af hans i Dresden bosatta vänner, baron Camille von Seebach; och ehuruväl både denne sjelf, hans föräldrar och öfriga medlemmar af familjen voro ytterst förekommande, ehuru jag i deras hus tillbragte mer än en angenäm afton, och de för öfrigt sökte att i flere afseenden vara mig till nytta, så var det dock icke dessa omständigheter, utan natur- och konstnjutning, som så länge qvarhöll mig i Dresden.
Utflykter gjordes i mängd i den kringliggande nejden, af hvilka jag dock endast tror mig böra omnämna en fyra dagars fotvandring till Königstein och sachsiska Schweiz, emedan den utgjorde glanspunkten af hvad jag då sett af dylika naturbildningar.
Resan stäldes först till Schandau, der jag öfverfor Elben, hvarefter jag försedd med en, icke utan svårighet af krigsministern anskaffad kunglig tillståndsresolution, anmälde mig vid Königsteins fästningsport, mottogs der på militäriskt sätt, uppfördes till kommendanten och besåg, ledsagad af hans adjutant, den i visst afseende märkvärdiga bergfästningen. Härefter skulle, enligt ceremonielet, åter ett besök afläggas hos kommendanten, generallöjtnant von Nostitz. Denne, som vid Wagram med sachsiska hären stått under dåvarande franske marskalken Bernadottes befäl och fortfarande för honom bibehållit en varm tillgifvenhet, hade under tiden af mitt visitkort erfarit, att jag var ordonnansofficer hos hans forne chef, och fordrade nu ovilkorligen, att jag skulle qvarstanna till middagen, till hvilken han inbjudit hela den i Pirna garnisonerande officerskorpsen. Fogande mig efter hans uttalade önskan hade jag allt skäl att vara belåten med detta beslut. Under loppet af den lifvade middagen föreslog Nostitz i varma ordalag konungens af Sverige skål, för hvilken jag tackade med en skål för sachsiska hären och särskildt för den
Källa: Project Runeberg ·