Sida 225
dermed huru som helst, grefve Löwenhjelm visade sig under hela den tid, som jag qvarstannade i Wien, mot mig vara en så verklig vän och beskyddare, att detsamma ej kan nog erkännas. Från första början förklarade han, att närhelst jag ville deraf begagna mig, en plats stod för mig dukad vid hans bord; och på grund deraf intog jag 3 till 4 gånger i veckan hos honom min middag i sällskap med mina gamla bekanta, legationssekreterarne Gyldenstolpe och Wedel-Jarlsberg. Till de många utflykter, stundom under loppet af flere dagar, som företogos i Wiens vackra omgifningar, lemnades mig alltid en ridhäst ur Löwenhjelms stall; och hans förord skaffade mig tillträde till åtskilliga märkvärdigheter, som eljest ej utan svårighet visades för främlingar.
Jag lyckades på sådant sätt temligen fullständigt bese Wiens många och rikhaltiga samlingar, muséer, militärinrättningar af alla slag, trupper och kaserner, samt framför allt dess sköna omgifningar, nu klädda i deri härligaste vårdrägt. En del af dessa senare utflykter -- de mera närbelägna företog jag på egen hand -- verkstäldes vanligen till häst med grefve Löwenhjelm och de vid hans legation anstälda herrar. Bland dessa erinrar jag mig särskildt en mycket angenäm tur, hvarunder vi i sällskap med spanske ministern Campozano, alltså 5 personer förutom ridknektar, under loppet af 2:ne dagar besågo Burg Lichtenstein, den romantiska Brieldalen, Baden med erkehertig Karls slott Weilburg och Laxenburg med dess riddarborg.
Att under sådana förhållanden vistelsen i Wien skulle blifva för mig angenäm, låter lätt tänka sig. Det sista beviset på gästfrihet lemnade mig Löwenhjelm dagen före min afresa. Han kom hem till mig på morgonen och förklarade, att det varit hans önskan att med mig tillbringa de sista timmarne af min dervaro, men att han ej kunnat undandraga sig en större diplomatisk inbjudning och derför uppdragit åt sina herrar att för mig anordna afskedsmiddag på ett utvärdshus i Pratern. Den på tre man hand intagna läckra måltiden förjagade snart hvarje sorglig afskedstanke, och allas glädje likasom min tacksamhet och förvåning stegrades ytterligare, då under middagens lopp Löwenhjelm på en kort stund infann sig för att ännu en gång säga farväl och i skummande champagne föreslå den lyckliga fortsättningen af min resa.
Källa: Project Runeberg ·