Sida 229
tortyrinstrument, mot hvilket våra gammaldags svenska bondkärror voro ytterst beqväma, och anlände frisk men mörbultad den 9 juli till Greifswald, der jag gick om bord å postjakten, som påföljande dag aflevererade mig vid bryggan i Ystad.
Om jag kanske allt för utförligt beskrifvit fortskaffningsväsendet mellan Berlin och Greifswald, likasom äfven alla de öfriga, olika och ofta besvärliga sätt, hvarpå jag färdades inom Frankrike och Tyskland, har sådant skett hufvudsakligen för att gifva en föreställning om de svårigheter, hvarmed sådana resande, hvilka ej voro i tillfälle att begagna extrapost, för 45 till 50 år tillbaka hade att kämpa.
Inom det kära fäderneslandet var denna tid ej mycket bättre stäldt för resandes fortkomst, ehuru legan vid begagnande af gästgifvareskjuts var ytterligt låg. Det ansågs för ett stort framsteg, att en postdiligens nyligen satts i gång mellan Ystad och Stockholm; men denna afgick blott en gång i veckan, och å densamma funnos endast tre platser för resande, den ena bredvid kusken och de två andra inuti. Dagen efter min ankomst var bestämd för diligensens afgång; men som samtliga platser då voro upptagna, nödgades jag vänta ännu en vecka för att kunna å densamma medfölja. Jag beslöt derför att använda denna tid till att se mig om i Skåne, föga anande att denna härliga provins, inom hvilken jag då för första gången inträdde, skulle blifva mitt framtida hem och fältet för min mångåriga verksamhet.
Hofmarskalken grefve Barck erbjöd sig välvilligt att till en början blifva min vägvisare, och i hans sällskap färdades jag öfver Bollerup, Näsbyholm, Börringe och Torup till Malmö. Här skildes våra vägar åt, och jag fortsatte ensam till Helsingborg och Ramlösa. Denna senare brunnsort var på 1830-talet en mycket omtyckt samlingsplats för den skånska adeln. Utrikes badresor hörde denna tid till de sällsynta undantagen. Deremot älskade provinsens stora godsegare så mycket mera att under juli månad stämma möte vid Ramlösa. Dit medförde de sina familjer och sina ståtliga körspann. Dit samlades äfven många af de skånska kavalleriregementenas officerare. Det lif, som der fördes, var gladt och muntert: om dagarne lustvandrades, om aftnarna dansades, och den, som så önskade, kunde pröfva lyckan vid en
Källa: Project Runeberg ·