Sida 234
som på gamla dagar sjelf i hög grad älskade morgonhvila: "Entendez-vous M:r le comte! ce vénérable vieillard s'est levé à cinq heures du matin!" hvarefter han noggrant underrättade sig om alla öfriga omständigheter, förklarade sin tillfredsställelse öfver de lemnade upplysningarna, lät bjuda mig ett glas af den ljusröda champagne, som var hans älsklingsdryck, och klingade med orden: "trinquons, mon ami!" Min förtjusning öfver att hafva fått klinga med konungen är, efter föregående skildring, lätt begriplig.
Under november månad år 1836 gjorde jag min sista ordonnansofficersvakt, vid hvars slut jag utnämdes till adjutant hos konung Karl Johan. Den 1 påföljande mars började jag i sistnämda egenskap tjenstgöra, och genast erhöll jag en klar insigt om olikheten af dessa båda befattningar. Om ordonnansofficern saknade allt närmare tillträde till konungens person, så var förhålladet alldeles motsatt med adjutanten och kabinettskammarherren. Med dem älskade konungen att öppet uttala sig öfver alla förekommande frågor. Dem använde han i olika riktningar, för att pröfva deras förmåga, och till dem ansåg han sig kunna hysa ett så odeladt förtroende, att han mången gång yttrade sig om allt hvad som låg honom om hjertat, utan att lägga band på den franska sirlighet, hvarmed personer och sakförhållanden af honom bedömdes. Sådana förtroenden hade aldrig bort missbrukas. Tyvärr saknades dock ej exempel, att ett och annat inom sängkammaren fäldt yttrande blef genom obetänksamhet kringburet; och konungens ovänner försummade då aldrig att deraf begagna sig för att i en skef dager framställa hans tanke- och handlingssätt.
Under tjenstgöringen var det i synnerhet de så kallade morgonbesöken, då de vakthafvande inträdde för att helsa på konungen, hvilka hos en hvar, som i dem deltagit, qvarlemnat ett oförgätligt minne. Ännu oförtröttad af dagens regeringsbestyr, älskade Karl Johan att vid detta tillfälle, en half eller hel timme, samtala med sin omgifning i alla möjliga ämnen. Det var då, som han ofta återkom till sitt förflutna lif och till de stora tilldragelserna under franska revolutionen. Hans minne och historiska kunskaper voro förvånande, och, af naturen född vältalare, gaf han åt alla sina skildringar en hög grad af liflighet och behag. Det fans
Källa: Project Runeberg ·