Sida 235
blott ett ämne, hvarmed konungen, synnerligen under slutet af sin lefnad, tröttade sina åhörare: finansläran. Detta var ibland de få ämnen, i hvilka han ej egde någon öfverlägsen kännedom. Men likasom så många andra stora hade äfven Karl Johan en svag sida, som yttrade sig deruti, att han trodde sig förstå finanser bättre än någon annan. Då konungen kom in på detta ämne, stodo vi, uppvaktningen, stumma som Egyptens prester. Eljest deltogo vi i samtalet, så mycket skyldig grannlagenhet det medgaf. Man har påstått, att Karl Johan icke tålde motsägelser. Detta egde sin fulla riktighet, derest man ville försöka att, under det han talade, göra invändningar; men om man deremot afbidade slutet af hans anförande och då stillatigande antog en tveksam uppsyn, yttrade konungen nästan alltid: "Eh bien, mon ami, vous ne dites rien?" -- och voro en gång dessa ord utsagda, kunde man vara förvissad, att han med största tålamod afhörde åsigter, stridande emot hans egna, och att han både tog och gaf skäl. Det säkra är, att vi sällan utträdde ur konungens sängkammare utan att hafva inhemtat något nytt eller lärt oss att betrakta gamla, välkända tilldragelser under en mera mångsidig synpunkt än förut.
Vintren år 1831--32 var jag sysselsatt att ordna mina reseanteckningar och författade i sammanhang dermed en uppsats, benämd: Anmärkningar vid svenska kavalleriets exercitie-reglemente, hvilken, efter inom kungliga krigsvetenskaps-akademien undergången granskning, år 1833 infördes i akademiens handlingar. Densamma lyckades ådraga sig en viss uppmärksamhet, så att till och med den af vårt rytteri högt förtjente generalen
Källa: Project Runeberg ·