Sida 247
innan kort skulle befordras till glömska. De komiterade sammanträdde med en förut fattad motvilja emot förslaget, men Åkersteins talande tunga segrade öfver alla deras betänkligheter, och de slutade med att förklara sig ingalunda kunna förkasta den i fråga varande modellen, hvilken de tvärt om ansågo ganska användbar. Men som den Åkerstein personligen tillhöriga sadeln var till modell olämplig, emedan dess bågar voro förfärdigade icke af jern utan af metall, föreslogo de att, innan någon egentlig beställning verkstäldes, ett visst antal sadlar, exempelvis sex, borde tillverkas med ledning af den Åkerstein tillhöriga. Denna senare del af komiterades yttrande öfverensstämde af flere orsaker icke med Åkersteins önskningar, och han sökte derför att densamma motarbeta. Under någon tids vistande vid Tula gevärsfabrik i Ryssland hade han sett arbeten verkställas med så kallad hejare, och han hade fattat så mycken förkärlek för detta redskap, att han förmenade intet annat vara lämpligt för tillverkning af de till modellen hörande sadelbågarne. Derjemte, och såsom man trodde på grund af Åkersteins plan att blifva chef för en af honom föreslagen vapenverkstad för hären, påstod han, att särskilda modeller ej behöfdes, och att, om under hans ledning en större beställning fick utföras, kunde de först färdigblifna sadlarna stämplas till modeller. Denna gång lyckades han dock icke drifva sin vilja igenom. Excellensen Brahe beslöt, att sex modellsadlar skulle anskaffas, och anbefalde Åkerstein hösten 1832 att afresa till Motala mekaniska verkstad för att ombesörja deras tillverkning. Men nu först visade sig hans motsträfvighet i sin fulla dager. Han utledsnade till den grad genom småaktighet och jemna kassationer arbetare och alla andra, som med honom kommo i beröring, att på tre månader ingenting uträttades, och att klagomål blefvo i Stockholm emot honom anförda.
Så stodo sakerna, då jag i början af år 1833 blef uppkallad till excellensen Brahe, som yttrade, att han hade ett mycket obehagligt uppdrag att lemna mig samt beskref ställningen och tillade: "Af Åkerstein ensam är ingenting att vänta. Troil måste afresa till Motala och tillse, att på ett eller annat sätt dessa sadelmodeller blifva färdiga."
Det var i sanning hvarken angenämt eller lätt att öfvervaka den kinkige, hetlefrade Åkerstein. Jag beslöt derför att ifrån första
Källa: Project Runeberg ·