Sida 249
skulle kunna tillverkas med hejare. Jag kommenderades jemte Callerström, sedermera chef för Eskilstuna gevärsfaktori, att sommaren 1834 verkställa dessa försök, hvarvid snart utröntes, att ett sådant tillverkningssätt var både olämpligt och nära nog omöjligt.
Frågans senare del: den Åkersteinska modellens antagande, förfärdigandet efter densamma af ett icke obetydligt antal sadlar; dessas utlemnande till artilleriet att försökas; modellens slutliga förkastande, sedan man funnit, att den illa bröt hästarne och för öfrigt befans i flere afseenden olämplig, -- allt detta förbigår jag, emedan jag lyckligtvis icke hade något att dermed skaffa.
Vid min återkomst från Nyköping i början af augusti månad 1834 hade koleran utbrutit i Stockholm, och den fortfor hela sommaren att med mycken häftighet derstädes rasa. Förskräckelsen var allmän. Min mor och syster befunno sig vid Österby bruk hos min morbroder, baron Tamm. På skriftlig förfrågan, huruvida äfven jag kunde ditresa, erhöll jag till svar ett bleklagdt nej. Ingenstädes vågade man mottaga resande ifrån det förpestade Stockholm. Socknar och enskilda gårdar spärrade sig; vakter tillstängde alla vägar; postbud likasom postväskor röktes, och de senare genomstungos -- med ett ord, fruktan och de på grund af densamma vidtagna åtgärderna voro lika ömkliga som löjliga.
Under sådana förhållanden tvungen att i hufvudstaden qvarstanna, blef frågan, huru jag bäst skulle kunna bidraga till olyckans mildrande. Kolera-byråar voro på en mängd olika ställen inrättade, och vid dem anmälde sig till tjenstgöring nästan alla unga karlar, som icke voro allt för försagda -- deribland äfven jag. Angenämt var visserligen icke uppehållet å dessa ställen, omgifven som man var af medikamenter, barberaregesäller, sjuksköterskor, sjukbärare, likkistor och bårar; men man fann, att man gjorde nytta, att man räddade mången uslings lif -- och derför saknade denna tjenstgöring ingalunda intresse. Om dagen voro flere af de frivilliga tillstädes. Den öfriga tjenstgöringen fördelades så, att man hade två nätter fria. Den tredje kastade man sig klädd på en lädersoffa, men stördes esomoftast af inträffande sjukbud, då vakthafvande barberarepojken, åtföljd af sköterska, genast afsändes till den sjuke. Men var barberaren
Källa: Project Runeberg ·