Sida 250
annorstädes sysselsatt, då tog man medikamenter i fickan och skyndade sjelf dit. På sådant sätt såg och behandlade jag under denna sorgliga tid flere kolerapatienter, utan att sjelf angripas af sjukdomen -- troligen derför att jag var lugn och orädd, städse bar på mig sådana läkemedel, som vid första illamående skulle användas, samt noggrant iakttog ett förståndigt lefnadssätt.
Under den af många prisade, af en och annan ännu saknade ståndsrepresentationen, företedde sommarmånaderna en af riddarhusets mest ömtåliga sidor. Det var vid sådana tillfällen vigtiga beslut understundom der fattades af 15 till 20 närvarande ledamöter. Det var då de fåtaligt qvarvarande elektorerna hade ett ganska ansträngande arbete att hålla utskotten nödtorftigt besatta med ledamöter af adeln, ett arbete, för hvars svårigheter de skulle hafva dukat under, om ej lyckligtvis till sommartjenstgöring qvarkommenderade garnisonsofficerare och de många adliga extraordinarierna i de förvaltande verken funnits att tillgå. Om så vanligen var förhållandet, huru mycket betänkligare skulle ej då dessa svårigheter framställa sig under kolera-sommaren år 1834? Voteringsmassorna hade spridts såsom agnar för vinden, och i den fåtaligt besökta riddarhussalen gaf landtmarskalkens klubba ett skrällande genljud mot de vapenklädda väggarna. Man kastade derför mer än vanligt spejande ögon åt alla håll för att upptäcka dem, som möjligen till utskottsledamöter kunde anammas. En dag träffade jag på gatan landshöfdingen baron Rålamb, för tillfället ordförande ibland elektorerna. Han antastade mig genast, för att förmå mig att mottaga en utskottsplats. Fåfängt anförde jag, att jag dertill saknade både håg, vana och duglighet, samt att jag för öfrigt både dag och natt var upptagen af min tjenstgöring på kolerabyrån. Inga invändningar hjelpte. Jag blef insatt i ekonomiutskottet och har törhända denna tvångsåtgärd att tacka, för det jag sedermera blef så lifvad för riksdagsgöromål. Jag öfvervann småningom den rädsla, som till en början åtföljer det offentliga uppträdandet, fann att man i utskottet uppmärksamt hörde på mig, och började finna mig road af denna nya sysselsättning.
Såsom ofvan blifvit meddeladt, var min tid under tiotalet 1831--40 temligen upptagen af tjenstgöring vid dragonkorpsen, vaktgöring hos konungen, olikartade extra-kommenderingar och
Källa: Project Runeberg ·