Sida 255
Vi öfverenskommo dock, att förlofningen ej skulle offentliggöras förr än på hösten, emedan grefve von Hermansson under sommarens lopp skulle med sin dotter företaga en resa till Tyskland, och jag hade lofvat att såsom adjutant åtfölja generalmajoren friherre Hierta på de kavalleri-inspektionsresor han under eftersommaren hade att förrätta. Denne min trofaste gamle vän och gynnare anlände, efter slutade mönstringar, med mig till Ferna, hvarest förlofningen högtidligen afkunnades den 19 september. Under mellantiden gjorde jag besök på Älby hos min ömma moder, som der vistades hos sin syster och kände sig outsägligen lycklig, att ett af hennes barn nu hade funnit den lugna äktenskapliga hamnen, och som tillika genom ryktet visste, att det steg jag tagit skulle bereda min framtida sällhet. Likaså reste jag till min morbroder, baron Tamm på Österby, och till mina vänner Reuterskölds på Rånäs, för att meddela dem denna nyhet. Konungen, hos hvilken jag under november månad vaktgjorde, deltog med vanlig godhet i min lycka och lemnade mig, likasom flere gånger sedermera, vackra gåfvor till min fästmö. Att jag för öfrigt under detta år vistades på Ferna all den tid, hvaröfver jag kunde förfoga, är naturligt. Vintren 1842 var Sophie med sina föräldrar i Stockholm, och vi förde då der ett gladt lif såsom förlofvade.
Den 17 juli samma år firades med pomp och ståt, i närvaro af många inbjudna slägtingar och vänner, vårt bröllop på Ferna. Kort derefter afreste vi på någon tid till Stockholm, lade sista handen vid bosättningen och lefde för öfrigt i den första kärlekens lyckliga rus. Sedermera företogs en "weddingtrip" till Klerckers på Näsby, Hiertas på Mellingeholm, min moster och moder på Älby, Platens på Örbyhus, min morbroder Tamm på Österby, grefvinnan Brahe på Salsta, Sehmanns på Aske, och slutligen till Sophies morföräldrar, baron Liljehorns på Frötuna, hvarifrån kosan stäldes till det kära gamla hemmet på Ferna. Sedan reste vi till Stockholm och inflyttade i en rymlig och treflig våning vid Smålandsgatan, der vi förde ett angenämt hemlif, mellan det vi i fullt mått njöto af den stora verldens förströelser.
En till två månader tjenstgjorde jag årligen hos Karl Johan såsom adjutant, och ehuru hoflifvet i allmänhet icke för mig haft något behag och vaktgöringen hos den åldrige konungen var i
Källa: Project Runeberg ·