Sida 277
då af oss ännu ej rätt uppskattad, svensk man var uppburen af främlingar. Konung Oskar anmodade mig en dag att visa prinsen det galleri af historiskt märkvärdiga personer, som finnes anordnadt i det stora tornrummet. Lyckligtvis hade jag denna tid min Fryxell i temligen godt minne och kunde derför i korthet redogöra för en hvar af dessa bekanta svenska män, på sätt som gaf prinsen anledning att inför konungen uttala sin förvåning öfver mina, såsom han allt för godhetsfullt kallade dem, ovanliga historiska kunskaper. Af alla dessa porträtt var det dock egentligen blott ett, som ådrog sig prinsens synnerliga uppmärksamhet: Emanuel Svedenborgs. Framför detta stannade han länge i stumt begrundande, och, då hans gemål kort derefter inträdde för att afhemta honom till middagen, var det endast Svedenborgs bild han ansåg sig böra visa henne. Detta porträtt jemte statens historiska antiqvitetsmuseum syntes af allt, hvad prinsen såg i Stockholm, vara det som mest intresserade honom.
Prins Fredrik var en enkel, rättfram, älskvärd personlighet, och min tjenstgöring hos honom var till följd deraf särdeles angenäm. Under de gemensamma vandringarna samtalade vi i olika ämnen, och det var han, som hos mig först inpräglade den i Holland af alla samhällsklasser, fattiga och rika, med fördel tillämpade grundsatsen att aldrig lefva upp årets hela inkomst, utan städse aflägga något för kommande tider. Vid afresan från Stockholm till Petersburg, som verkstäldes på en större rysk kronoångare, lemnade han mig såsom minne en dyrbar briljanterad gulddosa, försedd med hans namnchiffer.
Af hvad ofvan blifvit anfördt synes, att min militäriska tjenstgöring var i många afseenden behaglig. Min regementschefs förtroeende åtnjöt jag i fullaste mått, och, ehuru i tjensten noggrann och sträng, hade jag dock tillfredsställsen att finna mig vara af kamrater och underlydande aktad och afhållen. Exercistiderna voro derför verkliga glädjedagar. Ibland alla kära minnen från denna tid framstår dock intet så lifligt för mitt sinne, som prins Gustafs milda, älskliga gestalt.
Denne konungens andre son utnämdes 1843 till volontär vid dragonkorpsen och blef i sådan egenskap anstäld vid lifsqvadronen, under min särskilda uppsigt samt med uppdrag åt mig att inlära honom alla till tjensten hörande delar. Jag inöfvade
Källa: Project Runeberg ·