Sida 278
prinsen ganska noga i sabelhuggning, lansfäktning, pistolens handterande, gymnastik, flankering och sqvadronsexercis, med ett ord, i alla till en fullständig gradpassering hörande ämnen, och sedermera i bataljonsrörelser. Under första regementsmötet red prinsen såsom simpel karl på högra flygelns främsta led, det andra såsom underbefäl och det tredje såsom flygelofficer. Han erhöll på sådant sätt en ganska grundlig undervisning i rytteriyrket och hade derjemte fördelen af ett klangrikt och taktfullt kommandoord. År 1845 godkändes han, i närvaro af konungen och drottningen, i alla till tjensten hörande delar, samt befordrades derefter till underlöjtnant och påföljande år till ryttmästare. Underrättelsen derom meddelades af konungen sjelf, som på prinsens namnsdag den 6 juni vid Drottningholm inbjudit officerskorpsen till middag och derunder föreslog en skål för den nye ryttmästaren. Sedan förde prins Gustaf under 1850 års läger, i egenskap af öfverstelöjtnant, befäl öfver dragonkorpsen. Ända ifrån volontärutnämningen bevistade han alltid befäls- och regementsmötena och yttrade mången gång, att kamrat- och exercislifvet var hans käraste sysselsättning. Synnerligen trifdes han på befälsmötena, hvilka egde rum på det vackra Drottningholm. Der bebodde prinsen en mindre, nära slottet belägen flygel, hade sin egen lilla hushållning och samlade vanligen om aftnarna några kamrater hos sig. Under regementsmötena åt han deremot alltid med officerskorpsen. För dragonregementet hyste han den innerligaste tillgifvenhet och var af detsamma, synnerligen af officerskorpsen, uppriktigt älskad och afhållen. Enkel, välvillig, rättsinnig, anspråkslös, sedligt oförderfvad, återhållsam i sitt lefnadssätt, dock utan allt pedanteri, glad i sällskap, men så att denna glädje aldrig öfvergick till stojande munterhet, företedde prinsens person den sanna bilden af en "gentleman". Utan att någonsin söka att taga sin furstliga värdighet i akt, hade han i hela sitt väsende en hållning, som gjorde, att man ej glömde, att han var prins. Då till allt detta lägges uttrycket i de milda, blå, stundom melankoliska ögonen, samt hans ovanligt vackra röst och stora musikaliska förmåga, är det ej underligt, att han tjusade dem, som med honom kommo i närmare beröring.
Prins Gustafs anställning vid dragonkorpsen var för dess officerare äfven i andra afseenden nyttig och angenäm. Konung
Källa: Project Runeberg ·