Sida 279
Oskar brukade nämligen hvarje år under befälsmötet göra ett 2 till 3 dagars besök hos sin son, för att hemta hvila och vederqvickelse efter det trägna arbete i det allmännas tjenst, som han nästan allt för pligtmessigt pålade sig. Konungen bodde då alltid hos prinsen och i samma rum som han samt lärde vid dessa tillfällen ganska noga känna en hvar af officerarne. De äldre utgjorde vanligen hans sällskap och hade sin plats gifven vid den kungliga taffeln; de yngre voro åtminstone en afton inbjudna till konungen, och detta tvång verkade fördelaktigt på deras hållning.
Konungen företog för vårdande af sin helsa den 10 juli 1852 en resa till Kissingen och åtföljdes dervid af drottningen och prins Gustaf. Dagen före afresan besökte jag prinsen. Det var sista gången jag såg honom. Han var nedstämd till lynnet och befarade, att denna resa icke skulle hafva någon lycklig påföljd. Han hade dervid tanken riktad på den sjuks fadern, men försynen hade annorlunda beslutit, och det var sonen, som dukade under. Från Kissingen stäldes kosan till Norge. Under färden dit från Lübeck träffades det kungliga fartyget af en svår storm. Prinsen uppehöll sig på däck, förkylde sig och insjuknade häftigt efter ankomsten till Kristiania, der han afled den 24 september. För mig enskildt var detta dödsfall i hög grad påkostande. Jag hade varit hans militäriske mentor och af honom åtnjutit det fullaste förtroende samt var derför bättre än de flesta i tillfälle att bedöma hans ädla och vackra egenskaper. Hennes majestät drottningen kände mer än väl detta förhållande och lät derför af prinsens efterlemnade enkla qvarlåtenskap tilldela mig en med hans initialbokstäfver försedd silfversmörask med fat och knif, som af den bortgångne alltid begagnats, och som ur denna synpunkt var för mig särdeles kärkommen.
*
Källa: Project Runeberg ·