Minnen från Carl XIV:s, Oscar I:s och Carl XV:s dagar

akten af denna svåra fråga afslutades sålunda lyckligt, men sedermera följde ett efterspel af ganska obehaglig beskaffenhet. En och annan väghållningsskyldig hade nogare beräknat kostnaden, hvilken föreföll honom allt för betydlig, och började derför ångra det fattade beslutet. Illvilliga uppviglare blandade sig i saken, och följden deraf blef en inlaga till kunglig majestät med icke mindre än 107 underskrifter, i hvilken man begärde upphäfvande af konungens befallningshafvandes beslut, under påstående att sammanträdesprotokollet hade blifvit förfalskadt, i hvad det rörde bidragen till den årliga underhållskostnaden. Man ville derigenom söka att knäcka den unge och, som man tyckte, allt för raske landshöfdingen, och för att så mycket säkrare vinna detta mål, införde man anklagelseskriften i flere af provinsens tidningar. 23 de mest ansedda af de personer, som vid sammanträdet närvarit, uppsatte en motskrift, hvari dessa anklagelser bevisades vara fullkomligt ogrundade, och denna för mig pinsamma fråga afgjordes slutligen den 23 december 1852 af kunglig majestät, som å besvären icke fästade afseende. Dermed var denna sak, som ådragit sig mycken uppmärksamhet inom provinsen, slutligen afgjord. Makadamiseringsarbetet företogs derefter och utfördes med all den skyndsamhet omständigheterna medgåfvo.

Samtidigt började jag arbeta på vägarnes förbättring i allmänhet. Efter att hafva rådgjort med chefen för väg- och vattenbygnadsdistriktet, major Beyer, och flere bland länets ansedda possessionater, uppsatte jag en fullständig instruktion för vägars lagning och underhåll. Den största svårighet, som dervid företedde sig, var den nästan fullständiga brist på dugligt lagningsämne, som, oaktadt anstälda noggranna undersökningar, öfver allt befans ega rum. Jag insåg derför snart, att om man ville på de skånska vägarna erhålla hårda och jemna farbanor, gafs för vinnande af detta mål ingen annan utväg än att söka förmå jordegarne att till underhållet begagna sönderslagen sten. Men en dylik reform kunde omöjligen brådstörtadt genomföras. Dertill fordrades både tid, lämpor och aldrig tröttnande ihärdighet. Då jag, i och för 1852 års beväringsmönstringar, första gången genomreste länet, gaf jag kronofogdar och länsmän muntlig underrättelse om bästa sättet att härvid tillvägagå och utfärdade