Minnen från Carl XIV:s, Oscar I:s och Carl XV:s dagar

del af Europa, och man kunde således befara, att den äfven skulle uppträda inom Sverige. Jag utfärdade nödiga förhållningsregler rörande sundhetsnämder, sjukhus, m. m., likasom äfven underrättelse om sjukdomens kännetecken och behandling innan läkare hann anlända. Derjemte sökte jag på allt sätt lugna vissa tongifvande enskildas uppskrämda inbillning, likasom tidningarna, dock utan att deraf någon synnerlig verkan förspordes. Första dagarne af juli månad 1853 utbröt sjukdomen i Köpenhamn, och kort derefter i Ystad, hvilken stad den 25 i samma månad förklarades smittad. Min önskan och min pligt likmätigt, beslöt jag att skyndsamt ditresa för vidtagande af de åtgärder, som kunde befinnas vara af behofvet påkallade. Underrättelsen om detta beslut spred sig såsom en löpeld i Malmö, och eftermiddagen före min afresa hade jag besök af många bland stadens mest ansedda invånare, hvilka alla besvuro mig att icke fullfölja min föresats, emedan jag då kunde införa smittan till Malmö, "och", tillade de, "om äfven ej så sker, men sjukdomen sedermera här uppträder, skall man för denna olycka kasta skulden på herr landshöfdingen". Ehuru löjliga alla dessa yttranden föreföllo mig, blef dock påtryckningen så stark, att jag verkligen måste inställa resan. En månad senare förklarades Malmö stad smittad. Oaktadt de verkligen goda åtgärder, som der voro vidtagna för sjukdomens motande, blefvo dock en stor del af stadens invånare i hög grad förfärade. För att ingifva mod och lifva sinnesstämningen beslöt jag att sjelf föregå med exempel och gjorde derför med sundhetsnämdens ordförande, den orädde rådmannen Jungbeck, talrika besök både på sjukhusen och å de enskilda ställen, der kolerapatienter vårdades. I någon mån verkade visserligen detta föredöme, men det var egentligen tiden, som kom modstulenheten att upphöra eller åtminstone att uttala sig mindre högljudt än förut.

Under första dagarne af september utbröt en mycket elakartad kolera i det Landskrona stad tillhöriga och på dess område belägna fiskläget Borstahusen. All beröring mellan staden och fiskläget afbröts, och det senare spärrades så strängt, att lifsmedel och öfriga oundgängliga förnödenheter endast kunde till de sjuka fortskaffas medelst en låda, hvilken drogs fram och åter i träränna, anbragt mellan de båda höga plank, som blifvit