Minnen från Carl XIV:s, Oscar I:s och Carl XV:s dagar

uppförda omkring stället. Hade jag ej med egna ögon sett alla dessa galenskaper, skulle jag ej här våga åberopa dem. Till en början besöktes visserligen fiskläget af stadsläkaren i Landskrona, men äfven han påverkades af enahanda farhågor, som kort förut förhindrat min resa från Malmö till Ystad, och sjukvården inom det smittade samhället öfverlemnades derefter uteslutande åt en der bosatt djurläkare. Troligen derför, att ställets invånare sågo sig sålunda förskjutna, var dödligheten i Borstahusen ojemförligt större än på något annat ställe i Skåne. Jag beslöt att ditresa och att vid samma tillfälle besigtiga arbetena vid den nya karantänsinrättningen å Gråen, men att från det ännu smittade Malmö inkomma i Landskrona var ej lätt. Jag nödgades med hästar och folk stanna utanför staden. Här mötte mig i sin vagn borgmästaren, jemte stadsläkaren och ordföranden i sundhetsnämden, hvilka jag alla beordrat att vara mig följaktiga till Borstahusen. Efter ett kort besök på Gråen, hvarvid sjelfva fortifikationsbefälhafvaren knappast vågade taga mig i hand och jag omsorgsfullt måste undvika att i något af stadens hus inträda, anlände vi till fiskläget. Då jag vid ditkomsten märkte, att en del af mina följeslagare voro något bleka i ansigtet, tillsade jag dem att qvarblifva på det så kallade torget och medtog endast stadsläkaren på den fullständiga besigtningsrund jag företog hos de sjuka. Med en hvar af dessa talade jag några hoppets och förtröstans ord; och aldrig har under hela min lefnad någonting för mig medfört en sannare tillfredsställelse än detta besök. De olyckliga sjuka, som visste sig vara inspärrade och trodde sig öfvergifna af alla, började fatta nytt mod, reste sig i sängarna på sina knän, kysste mina händer och tackade Gud, för det att deras landshöfding icke öfvergaf dem i deras elände. Denna dag blef sjukdomens vändpunkt. Den aftog nu vida hastigare än den förut hade tilltagit; och härigenom erhölls ett nytt bevis för den sanning, att vid dylik hemsökelse mod, lugn och tillförsigt äro bland de mest verksammaa hjelpmedlen.

Men ännu ett bevis måste anföras på den oefterrättlighet, som, så snart det var fråga om kolera, denna tid rådde äfven i de mest bildade samhällen. Kristianstad hade spärrat sig med den yttersta noggranhet. Talrika poster af stadens invånare förhindrade med obeveklig stränghet tillträde för en hvar, som ej