Minnen från Carl XIV:s, Oscar I:s och Carl XV:s dagar

läggas till grund för ett dylikt arbetes utförande, förr än de blifvit öfversedda af någon i det speciela jernvägsbyggeriet erfaren ingeniör; och de föranledde således för det då varande icke någon vidare åtgärd. Jag hemtade dock deraf anledning att, då nu fråga uppstod om dylika anläggningar i en långt vidsträcktare skala, sätta mig i beröring med chefen för väg- och vattenbygnadsstyrelsen, öfverste Sydow, för att inhemta hans råd. Denne förklarade likväl genast, att inga medel funnos till undersökningar, och att svårligen lämpliga svenska ingeniörer stodo att erhålla, hvarför han tills vidare afstyrkte att i ämnet vidtaga några åtgärder.

Det var således tydligt, att ingeniörer måste anskaffas från de länder, der man om dylika bygnader hade nödig erfarenhet, likasom äfven att medel till bestridande af undersökningskostnaderna måste inom provinsen sammanbringas. Min första åtgärd blef derför att undersöka, huruvida inom Malmöhus län intresset för jernvägar verkligen var så stort, att jag, utan att göra fiasko, skulle kunna sätta mig i spetsen för ett dylikt företag, samt om jag i sådant fall kunde hoppas att genom frivilliga sammanskott erhålla de för undersökningar erforderliga medel. Genom samtal med inflytelserika personer ansåg jag mig härom förvissad, och jag beslöt derför att skyndsamt vidtaga åtgärder för ingeniörers anskaffande. Med sir Charles Fox, chef för den bekanta firman Fox, Hendersen et comp. i London, hvilken mot slutet af 1852 i och för gasverks anläggning besökte Malmö, hade jag först härom ett längre samtal, och utvecklade sedermera skriftligen för honom frågans närmare beskaffenhet. Den 12 februari 1853 underrättade mig Fox, att en af hans utmärktaste ingeniörer, Brounger, nyligen anländt till Köpenhamn, och att denne vidare skulle taga saken om hand. Jag besökte Brounger, och han mig, hvarvid den upplysning erhölls, att kostnaden för ritningars och nödiga förslags uppgörande till jernvägar inom Skåne komme att uppgå till omkring 2,000 pund st. Några vidare öfverenskommelser kunde för tillfället icke träffas. Jag ansåg mig dock nu ej längre böra dröja att i frågan höra länets invånare och utlyste följaktligen sammanträden att hållas i Malmö, Ystad och Kjeflinge. Dessa sammanträden, som egde rum i slutet af maj och början af juni månader, bevistades af ett stort antal för