Minnen från Carl XIV:s, Oscar I:s och Carl XV:s dagar

Den tidpunkt var således kommen, då jag kunde på fullt allvar gå i författning om antagande af ingeniörer för undersökningsarbetets utförande. Oväntade svårigheter hade i detta afseende mött från ett håll, der jag minst bort blifva derför utsatt. Jag hade nämligen i början af året i detta ämne tillskrifvit grefve Adolf Rosen, som då vistades i London. Rosen lemnade detta bref obesvaradt ända till den 15 maj och underrättade mig då, att han i det närmaste uppgjort en öfverenskommelse med jernvägsfirman Peto, Brassey, Betts et komp., hvarigenom dessa herrar förbundo sig att oförtöfvadt, på egen bekostnad, utföra afvägningar för hela det svenska jernvägssystemet, således äfven för Skåne. Rosen hemstälde derför, huruvida ej de medel, som han förnummit vara till undersökningar insamlade, snarare kunde hållas tillhanda för andra nyttiga ändamål. I flere påföljande skrifvelser upprepade Rosen dessa sina förespeglingar, likasom äfven sir Charles Napier, öfveringeniör för huset Peto et komp., den 24 oktober från Stockholm tillskref mig ett mycket artigt bref i samma syfte. Lyckligtvis lät jag ej dåra mig af alla dessa sirénsånger. Det var nämligen lätt insedt, att, om äfven Peto hade fullt allvar med sina löften, han dock ej skulle medhinna att före riksdagens sammanträde afsluta de skånska jernvägsundersökningarne, likasom det äfven var antagligt, att grefve Rosen företrädesvis önskade planläggning af sådana banor i mellersta Sverige, som kunde sättas i förening med den af honom omhuldade Köping-Hults-jernvägen. Jag beslöt derför att, med fullkomligt åsidosättande af Rosens framställningar, arbeta på egen hand. Men äfven Fox et Hendersen hade, oaktadt gifna muntliga löften, en tid bortåt lemnat mig obestämda svar, emedan, såsom jag sedan fick veta, Peto föreslagit dessa herrar, att de båda firmorna skulle gemensamt ingå i företaget. Dessutom önskade sir Charles Fox att, såsom ett vilkor för undersökningens företagande, erhålla löfte eller åtminstone förhoppning om företräde vid jernvägsbygnadens slutliga utförande. Härtill svarade jag dock ett bestämdt nej. Jag ville sjelf blifva egare till ritningar och kostnadsförslag, med rätt att använda dem efter godtfinnande.

Då så många oväntade svårigheter mötte från de personer, som jag först trott mig böra i denna väg anlita, ansåg jag nödigt