Minnen från Carl XIV:s, Oscar I:s och Carl XV:s dagar

att börja underhandlingar på andra håll, och jag satte mig af sådan anledning, genom sändebudet i Berlin friherre Hochschild, i beröring med preussiske ministern von der Heydt, under hvilken der varande jernvägsbygnader lydde. Von der Heydt upptog ganska välvilligt min förfrågan och gaf förhoppning om nödiga ingeniörers erhållande, men förklarade tillika, att minst sex månader erfordrades för ett dylikt arbetes utförande.

Alla dessa uppskof oroade mig, emedan det var nödigt att så tidigt få undersökningarna verkstälda, att frågan kunde underställas den mot årets slut sammanträdande riksdagen. Jag erhöll derför vid sammanträdet i Landskrona bemyndigande att sjelf eller genom ombud utresa till Tyskland för anskaffande af personer, lämpliga och villiga att det brådskande uppdraget utföra. Innan denna resa hann verkställas, erhöll jag dock bref från sir Charles Fox af den 15 augusti med underrättelse att före månadens slut två af hans ingeniörer, herrar Gisborne och Coghlan, skulle infinna sig i Malmö med nödiga biträden och ställas till mitt förfogande.

Så skedde äfven, och efter åtskilliga öfverläggningar afslöts den 7 september med Gisborne ett kontrakt, hvarigenom han förband sig att, mot en summa af 2,000 pund st., låta undersöka och inom den 12 januari 1854 aflemna planer, sektioner och fullständiga kostnadsförslag å jernvägar, utgående från Malmö öfver Lund och från Ystad öster och vester om Ringsjön till Finjasjön; från Helsingborg till banan vester om Ringsjön, samt från Landskrona till sist nämda bana. Tillika åtog sig Gisborne att, om så påfordrades, mot särskild ersättning af 300 pund st. upprätta ritningar och kostnadsförslag för en jernväg mellan Kristianstad och Finjasjön.

Min ursprungliga plan var att genom samlande af bidrag från alla de södra länen kunna utsträcka undersökningarna ända till Jönköping, och jag sökte dertill uppmana dessa läns höfdingar, hvilka äfven för sådant ändåmäl utlyste sammanträden; men före dessas hållande hade från grefve Adolf Rosen anländt skrifvelser af enahanda innehåll som den nyss omnämda till mig. Rosens bref förfelade icke att vid dessa sammankomster göra åsyftad verkan, och man beslöt derför vid dem alla att tills vidare se tiden an. Genom personligt uppträdande hoppades jag