Minnen från Carl XIV:s, Oscar I:s och Carl XV:s dagar

dock att åtminstone i Kristianstad kunna genomdrifva ett annat beslut, men tillträdet till denna stad förvägrades mig, såsom redan nämdt, på grund af den i Malmö utbrutna kolerasjukdomen. Jag var således inskränkt till de medel, som inom Malmöhus län kunnat samlas, men dessa, slutligen uppgående till den betydliga summan af 25,327 rdr bko, voro lyckligtvis tillräckliga för arbetets bedrifvande ej blott inom länet, utan äfven till Vittsjö norr om Finjasjön, alltså till Lagaåns vattenbäcken.

Så snart öfverenskommelsen med herr Gisborne blifvit träffad, började genast undersökningsarbetet och bedrefs med den fart, att fullständig plankarta kunde till mig öfverlemnas före min uppresa till riksdagen; och blefvo derefter under början af år 1854 detaljritningar och fullständiga kostnadsförslag mig i Stockholm tillsända.

Jag har törhända nog vidlyftigt beskrifvit alla de svårigheter, som i början af 1850-talet mötte uppgörandet af planer och kostnadsförslag till ett jernbanesystem, afseende en enda till arealen icke betydlig provins, men jag vågar dock försäkra, att denna skildring endast ofullständigt återgifver de många motigheter, den oerhörda skriftvexling och den jemna omtanke, som dermed voro förknippade. Framställningen häraf kan vara af intresse vid jemförelse med den lätthet, hvarmed nutiden blott behöfver göra ett upprop, för att se mångfaldiga skickliga ingeniörer ställa sig till dess förfogande, och detta ehuru många stora jernbanor samtidigt byggas och undersökningar på andra håll för dylikt ändamål verkställas.

Genom det ytterst ansträngande arbete, som jag de två senare åren måst underkasta mig, hade mina synorgan blifvit till den grad försvagade, att mitt första besök efter ankomsten till hufvudstaden stäldes till doktor Minton, som förklarade det vara af högsta behof påkalladt, att jag någon längre tid skonade mina ögon. Jag hade till riksdagen medfört två fullmakter, den ena för grefliga ätten nummer 12 Stenbock, att begagna derest man ville insätta mig till ordförande i statsutskottet, den andra för adliga ätten nummer 1,659 Svedenstjerna. Efter sammanträdet med Minton var det naturligt, att jag valde den senare, och jag gjorde det så mycket hellre, som jag icke var rätt nöjd med ställningen, sådan den vid ankomsten för mig uppenbarade sig. Det