Minnen från Carl XIV:s, Oscar I:s och Carl XV:s dagar

Andra underrättelser medförde rykten, att han i Aachen skulle hafva försämrats. Förgäfves genomsökte jag i Kissingen och äfven under resan derifrån alla möjliga tyska tidningar för att derom erhålla upplysning. Men oaktadt dessa tidningar med en till löjlighet gående fullständighet redogjorde för allt hvad hvarje liten tysk furste företog sig, kunde jag aldrig i dem påträffa ett enda ord rörande den svenske konungen. Förklaringsgrunden till denna för mig obeskrifliga tystlåtenhet lemnades mig på hemfärden mellan Lübeck och Malmö af en person, som varit anstäld å "Allgemeine Zeitungs" redaktionsbyrå och hvilken meddelade, att befallning blifvit utfärdad från press-styrelsen i Berlin till alla de många ur reptiliefonden besoldade tidningarne att icke med ett enda ord omnämna konung Karl eller hans görande och låtande. Denna småaktiga åtgärd var föranledd af den svenska konungens väl bekanta ovilja mot Tyskland, hvartill nu senast kom, att preussiska myndigheterna råkat få i sina händer ett bref, med vanlig öppenhjertighet skrifvet af Karl XV till den i Spandau såsom krigsfånge förvarade franske generalen Brincourt, hvarigenom sinnesstämningen ytterligare förvärrats.

Genast vid hemkomsten meddelade mig landssekreterare Krok ett från Hofstallmästare Bråkenhjelm ankommet bref, af innehåll att konungen omkring den 15 september vore att förvänta till Malmö, samt att, om landshöfdingen då vore hemkommen, hans majestät önskade att få bo i residenset, men i motsatt fall skulle rum beställas på värdshus äfven for honom. Af den kungliga omgifningen erfor jag sedermera, att konungen flere gånger i Aachen uttalat sin förhoppning, att jag måtte hinna återkomma till Malmö före hans egen ditkomst, emedan han vore så van att bo i residenset, der allt var tyst och der han fann sig så väl. Min hustru och jag voro till följd af dessa meddelanden icke litet lyckliga, att ödet återfört oss till vårt hem fjorton dagar före utgången af min tjenstledighet, så att vi kunde få egna våra omsorger åt den sjuke konungen. Föga anade vi då, att vi skulle i detta hem få mottaga hans sista suck, och att, om vi varit frånvarande, han skulle hafva aflidit på ett allmänt värdshus.

Konung Karl afreste den 12 september från Aachen till Hannover och vidare till Kiel, hvarest han genast gick om bord